Dag 1

Första dagen var känslosam. Många känslor kom upp, det var ångestladdat vilket intellektet ifrågasatte. Det gjorde mig frustrerad. Vart kommer dessa känslor ifrån? Och bottnar dem verkligen i en app?!

Eftersom jag är introspektiv person började självrannsakan, jag scannade känslorna, back-trackade dem och mina vanor. När jag var på väg att plocka upp telefonen av ren rutin för att slö-scrolla blev jag påmind. Det var paradoxalt, ångest blandat med lättnad.

Sedan flera månader tillbaka har jag kommit på mig själv betvivla hur jag använder sociala medier. Faktum är att i grunden är jag inte intresserad i vad andra gör. Spendera tid på att se vad andra människor gör och inte gör gjorde mig lite provocerad när jag egentligen kan spendera den tiden på att göra alla 12492148702480 miljoner saker som jag faktiskt VILL göra.

Nu behövde jag inte det, lättnaden hörrni!

Dag 2

När jag vaknade på söndagmorgon låg jag kvar i sängen. Mobilen låg på laddning bredvid sängen, istället för att plocka upp den låg jag kvar och drog mig en stund till innan jag gick upp för att påbörja min morgonrutin.

Vilken skillnad! Att få vara i min egna energi, utan intrång. Inga distraktioner. Inte för att någon har orsakat intrånget på mig, jag tillät det själv.

Jag spenderade större delen av dagen hemma hos en vän, helt plötsligt hör vi musik utanför. Vi ställer oss upp och går mot fönstret för att se vad som händer då möts av en fantastisk cykelkaravan susade förbi hennes våning på Odenplan. Föreställ er cyklar i alla möjliga former och varianter. Seniora cyklisters som väl som barn. Min första tanke var: vart la jag telefonen? I nästa sekund blir jag påmind,  jag stod kvar med min vän. Vi njöt av synen och jag landa i att jag behöver egentligen bara vara här och nu.

Senare på kvällen låg jag i sängen och läste en jätteinressant metafysisk bok från 1920-talet och somnar sittandes. Jag kommer inte ens ihåg när det hände senast, eller jo… när jag tänker efter, det var c. 6 år sedan när jag bodde i LA.

Dag 3

Andra dagen där sociala medier inte är en del av min morgon, vilken skillnad det gör! Att göra min morgonrutin utan att bli påverkad av bruset. Istället har jag kultiverat min egna energi, nästan som att bli inlindad i en kokong av kärlek och högt vibrerande energi.

Ångesten är borta, utredd. Det handlade aldrig om Instagrams frånvaro, snarare närvaro. Hur dess närvaro tog upp tid och energi som jag har kunnat förvalta på bättre sätt.

Jag saknar inte Instagram ett dugg, jag tycker det är skönt att ingen vet vad jag gör. Snubblade över ett avsnitt med Dr. Adam Alter där han pratar om sociala medier och skärmberoende. Han talar bland annat om hur de olika gränssnitten på sociala medier har utvecklats. Det hjälpte mig att kunna kartlägga mitt tidigare beteende i relation till psykologin bakom dessa gränssnitts uppbyggnad.

Det slår mig hur vår omgivning vill få vår uppmärksamhet, vare sig det är traditionell- eller digital media. Om vi inte besitter kunskap eller självinsikt är det så lätt att falla för dessa strategiska konstruktioners metoder som vill äga vår tid och uppmärksamhet.

Hur ser era vanor ut? Brukar ni plocka upp telefonen det första ni gör på morgonen, och kvällen innan ni lägger er? Har du någon gång reflekterar över hur du använder sociala medier, och varför? 

Förra veckan hade ni möjlighet att ställa frågor via Instagrams nya funktion, jag fick några kanonfrågor som jag vill lyfta här då många av oss handskas med just den typen av utmaningar, speciellt vi högsensitiva.

Fråga: Tips för att hantera familjemedlemmar som tillför negativ energi?

Till en början, att vara empatisk och/eller HSP innebär att du har fler sensorer än 80% av jordens befolkning. Bara det är en fantastisk sak att ta till sig. Du är inte som andra, och desto snabbare du kan acceptera det och leva efter dina behov kommer det bli lättare för dig att navigera dig runt livet. Det kan kännas utmattande, just för att du är uppkopplad på vad dem omkring dig känner och tänker (=energi) som om det vore din egna.

Och just för att du är HSP är du naturligt dragen till att vilja att dem omrking dig ska må bra, du sätter andras känslor före dig istället för att lyssna på vad dina signaler försöker säga dig. Speciellt när vi har familjemedlemmar som är negativt lagda.

Oavsett hur annorlunda du känner dig från familj, ha i åtanke att dem gör så gott dem kan i den stunden, även om det betyder att de brister i sitt beteende gentemot dig. Det betyder inte att dem har rätt att agera hur dem vill, absolut inte, men kanske vet dem inte bättre. Kanske har dem haft en barndom som har påverkat dem? Kanske har livserfarenheter format dem att resonera på ett annat sätt? Kanske finns det skillnader i generationer och även i det kulturella som präglat oss?

”When we know better, we do better” ­– Maya Angelou

Jag bär hennes ord i mitt hjärta, för att påminna mig själv att känna mer medmänsklighet till mig själv och andra. Eftersom du är HSP, är det naturligt för dig att ha tillgång till djupare känslor av medmänsklighet till din omgivning, det här är din superkraft! Din super power.

Sist men inte minst, sätt gränser från hjärtat. Jag kan tycka att order gränser har en negativ accessoasion, så är inte fallet när du sätter gränser från hjärtat. Du behöver inte ta plats i andras negativitet.

Det finns dem som tror på energitjuvar. Jag gör INTE det. Det här hade jag inte sagt för några år sedan men med erfarenhet har jag fått lära mig att ingen kan ta något ifrån mig, som jag inte är villig att ge upp. Ingen kan ta något ifrån dig, och om du blir påverkad av din omgivning är det endast upp till dig att ta ansvar för dig och din energi. När du agerar från total kärlek i dig själv, mynnar det ut i allt omkring dig. Negativa personer kommer inte påverka dig, så länge du inte tillåter det. Med det menas inte du ska peka med pekfingret hur andra ska betee sig, för så länge personer i din omgivning beteer sig på ett visst sätt signalerar det att du har den energin aktiv i dig själv.

Så vad kan du lära dig från situationen? Vad är det med din familjemedlems negativitet som du kan lära dig ifrån? Hur kan du ha ett öppet sinne för att dem, precis som du är en själ som har en mänsklig upplevelse, så har dem detsamma.

Tre enkla steg till förändring:

1. Vad innebär det egentligen att vara HSP
2. Kultivera och förvalta din kärlek till medmänniskorna
3. Sätt gränser och släpp taget med kärlek

Det tog mig många år att förstå att jag inte bara tog ansvar för andras känslor, men att jag även bar dem som de vore mina. Jag visste inte skillnaden, och ingen hade lärt mig. Jag kommer aldrig glömma första gången, första gången jag steg in i ett rum och kände andra, men tog ingen ägarskap för andras känslor. Oprah hade kallat det för ett ”Aha-moment”, och det är exakt så det kändes.

Aha! Det här är inte mina känslor. Jag kände på ett sätt innan jag steg in i rummet och efteråt kände jag något annat. Det var inte mitt. Vilken lättnad. Vilken insikt! Med denna lärdom vill jag avsluta med att varje steg räknas, det finns inga genvägar och endast du kan transformera situationen. Även om det inkluderar andra personer, som tex familjemedlemmar.

Hur gör ni för att hantera negativitet? Vad är era bästa tips till att handskas med personer som har en lägre frekvens?

Så du har förstått att du är HSP, välkommen! Jag förstår att det kan kännas omtumlande, bokstavligen, som om du har blivit inkastad i en torktumlare och åkt några varv. Du är inte ensam. Det bästa med din insikt är att du nu har ett utgångläge som kommer vara en stor tillgång till dig. Förutsatt att du tillåter dig själv.

För det första, att vara HSP är inte en diagnos. Det är absolut inget fel med dig, du är mer än perfekt och när du har lärt dig att förstå dig själv bättre, kommer du kunna använda din sinnen på ett mer optimalt sätt.

Du är troligen nytänkande, kreativ, ser mönster och kopplingar som andra inte ser, mångsidig, analytisk och intuitiv för att bara nämna några av det generella egenskaperna som myntar HSP. Men en obalanserad HSP är synonymt med överväldigad eller utmattad person . Med hjälp av dessa tre steg har jag gjort stora förändringar i mitt liv som har gått från att tycka det är en plåga att känna så mkt, till att använda dessa egenskaper som en tillgång.

ACCEPTERA

Det tog ett bra tag för mig att acceptera, mest för att en stor del av mitt liv blivit utfryst för att jag ser annorlunda ut och nu var det bekräftat att jag kände mer än alla andra. Kan inte jag bara få vara normal som alla andra?

Ja det var så jag kände då. Jag vill inte vara som alla andra. Jag vill vara mig själv, mitt bästa jag. Och när jag lärde mig att acceptera att jag har andra behov, jag behöver väldigt mkt egentid och ibland mådde jag mkt bättre av att vara själv än kring andra personer. Dem tankarna satte krokben för mig, på sikt kunde jag se att det fanns en stor anledning till att jag drogs till att vara ensam. Jag kunde helt enkelt koppla av på ett helt annat sätt, mina antenner var inte uppkopplade på andra personer eller omgivningen.

Det är inget fel med att vilja vara ensam, jag tycker det är häftigt med människor som inte behöver andra för att bli underhälld. Jag tycker det är häftigt att en person kan ha ett sådant rikt inre liv att dem kan åka iväg på en resa för sig själva – eller ha en magisk dag hemma i sin enkelhet och ensamhet.

Det kommer finnas stunder som din kropp vill att du kopplar ner. De stunderna är viktig för att kunna släppa energi som inte tillhör dig, balansera din egna energi  för i nästa steg återhämta. Den här processen sker automatiskt när du sätter en intention att koppla av, med hjälp av din mentala kraft kan du hjälpa alla dina kroppar (mentala, emotionella, fysiska och spirituella). Och eftersom egot har en tendens att spela sina egna spel är det viktigt att vara medveten.

VAR SNÄLL MED DIG SJÄLV

I alla stunder och alla lägen, oavsett vad. Ditt primära ansvar är du. På samma sätt som vi blir ombedda att sätta gasmasken på oss själva först om ett flyplan skulle fara illa till, innan vi hjälper barn/andra. Samma princip här. Du kan inte hjälpa andra först.

Något som många HSP kan identifiera med är ett behov av att hjälpa till. Det är inte så konstigt om du tänker efter, eftersom du känner och plockar upp på vad andra känner. Men du behöver inte ta ansvar för andras känslor, i första taget behöver du se om dig själv.

Att vara snäll med dig själv innebär att tillgodose dina behov. Från det enklaste som att sova den mängden sömn du behöver för att känna dig återställd, ge dig själv dem rätta förutsättningarna till att din dag ska få en bra start, ät och då menar jag snälla ät och var medveten om vad du äter. Faktum är att vi hög sensitiva resonerar inte bara till humör och känslor men bokstavligen all energi. Att vara snäll med sig själv innebär att du alltid utgår från det alternativet som gangar dig bäst.

Jag har varit en kaffedrickar i många år, mina kaffetermosar är större stora som mitt huvud (se bevis på insta-stories). För c två månader sedan började jag dricka matcha på morgonen, jag noterade hur mitt sockersug minskade och att det kunde gå en hel dag utan att jag ens reflekterade över kaffe. När jag väl smakade på kaffet, smakade det inte likadant och jag kunde känna hur energin av kaffet kändes hispig i kroppen. Jag kunde tydligt känna hur den energin i kroppen inte var min egna, och hur den inte resonerade mig. Nästan som att jag på något ofrivilligt plan slutat dricka kaffe? Ja ofrivilligt för jag tycker verkligen om kaffesmaken, kaffekulturen, speciellt här i sverige. Det första jag vill dricka när jag kommer hem efter en utlandsresa är en kopp svenskkaffe. Men det går tillbaka till att acceptera, acceptera att din kropp inte är längre är sugen på kaffe. Acceptera att din kropp vibrerar på en annan frekvens och att kaffet gör den en björntjänst. Var snäll med dig själv istället, på riktigt.

SÄTT GRÄNSER

Ingen annan kommer eller kan göra det åt dig, det är bara du som kan veta vad du behöver, och när du behöver det.

Genom att acceptera att du är högt sensitiv kommer du på sikt se att dina behov inte liknar personer i din närhet. Du kanske märker att du inte mår bra av vissa personers sällskap, men för olika anledningar bibehåller relationen. Om den personen inte tillför något till ditt liv, varför låta den personen ta plats. Varför gör du inte mer plats för personer och tillfällen som gör dig glad, förser dig med kunskap, personer som hjälper dig bli den bästa versionen av dig själv?

Att säga ja till dig själv kan ibland innebära att du säger nej till andra. Och när du gör det från en plats av kärlek mot dig själv (se: var snäll med dig själv) kommer du inte ha dåligt samvete eller FOMO för att du väljer att spendera tid med dig själv. Och om du har vänner som inte kan respektera att du har andra behov, kanske du kan kolla lite närmare på vad det är för typ av  vänskap ni egentligen har.

Dina nära behöver inte alltid förstå dina gränser, viktigaste är att du kan kommunicera dem tydligt och att dem respekteras.

Vi kan leda våra liv från hjärtat, eller kontrolleras av vårt ego. Det är vi  själva som bestämmer. Att sätta gränser betyder ibland att vi behöver lära oss vart våran egen gräns går, och när du är en empatisk högt sensitiv person är det vanligt att du inte har fått lära dig vart dina gränser går. Genom att lära känna dig själv bättre, sitta med dig själv och känna in vart det känns bra och vart det känns mindre bra kommer du kunna sila bort det som inte ger dig ngt av värde på riktigt. Jag använder den här tekniken dagligen för att koppla in och stämma av läget med mig själv. Jag har stärkt min kontakt med mitt inre, så när mitt ego får lust att köra igång har jag en teknik som håller mig jordad.

Att vara en högt sensitive person är något otroligt vackert, nästan som att ha tillgång till fler färger än vad andra kan se. Nästan som att höra andra noter, än andra kan höra och definitivt tillgång till ett annat känslodjup som få kan nå. Och mkt mer, det finns en kraft att hämta som är obeskrivlig och jag hoppas att var och en av er får uppleva det precis som jag har.

Ett ord som innefattar mkt, och om du frågar mig så innefattar det: allt. Innan jag går in på djupet av dessa ämnen vill jag ge en förtydning av dess betydelser, utan att skriva en avhandling.

Låt oss börja med att sticka hål i två vanligt förekommande missuppfattningar om spiritualitet. Att vara spirituell är inte synonymt med att vara religiös, på samma sätt som att praktisera yoga och meditera varje dag är inte synonymt med att vara spirituell.

Vad vi uppfattar som vår fysiska materiella värld, är egentligen inte fysiskt eller materiellt alls, det är faktiskt långt ifrån det. Detta har bevisats gång på gång av flera Nobelpris (bland många andra forskare världen över) vinnande fysiker, en av dem är Niels Bohr, en dansk fysiker som gjorde betydande bidrag till förståelsen av atomstrukturen och kvantteorin.

Kvantfysiker upptäckte att fysiska atomer består av energiska vorter som ständigt spinner och vibrerar, var och en utstrålar sin egen unika energisignatur. Därför, om vi verkligen vill observera oss själva och ta reda på vad vi är, är vi verkligen varelser av energi och vibrationer och utstrålar vår egen unika energisignatur – det är faktum och vad kvantfysiken har visat oss gång på gång. Vi är mycket mer än vad vi uppfattar oss själva vara, och det är dags att vi börjar se oss själva i det ljuset.  Om du är intresserad av hur långt forskningen har hunnit ikapp så rekommenderar jag att du söker dig vidare inom kvantum fysiken och läser även denna intervju med Tessla.

Eckhart Tolle skrev i sin bok ’The Power of Now’ att han kunde känna en distinkt skillnad när han kände sig självmordsbenägen och tänkte ”Jag kan inte leva med mig längre!”. I boken beskriver Tolle hur han kände att det fanns två ”jag” närvarande. Ett jag, och det andra jaget som han inte kunde leva med.  ”Vem är det här andra jaget som jag inte kan leva med?” frågade Tolle. Han fick inget svar, istället blev det ögonblicket avgörande för hela hans liv när han insåg att han inte är synonym med sina (självmords)tankar.

Att vara spirituell innebär att leva från hjärtat och inte identifiera sig som med sina tankar, eller att inte reagera utifrån känslor. Att vara spirituell är en medvetenhet inom dig, du är essensen bakom tankarna och känslorna, dvs energin och kraften bakom. Själen.

Det här är inget du kan greppa på en mental nivå, släpp det. Det här går mkt djupare än så och därför brukar jag säga till dem som jag hjälper med deras spirituella process: vägen in är igenom hjärtat. Slappna av, ta ett djupt andetag och känn dig fram. Det här kan vara en som process som sker över många år,majoriteten av oss är så pass influerade av samhället omkring oss att vi inte kan urskilja vad som är jag och vad som är betingat (tänk: Pavlovs hundar).

Att vara spirituell är en medvetenhet, en medvetenhet att du är så mkt mer än bara en fysisk kropp, som har en personlighet, som har tankar och känslor som har blivit formade efter livserfarenheter. Vilket är fullt naturligt att vi har blivit, vi är alla födda i en värld där ditt livs agenda redan planerat för dig så fort du föds: dagis, förskola, skola, jobba, giftemål osv. Och låt oss inte glömma alla kulturella och sociologiska betingelser. Det finns redan ett program av vad som förväntas av dig, och Gud förbjude om du skulle avvika från normen (läs: sarkasm). Just ja, det var ju det här med att vara normal igen?

(side note: är det inte intressant hur vi alla ville passa in när vi var små. Bli accepterade för vilka vi var, medan vi spenderar resten av våra liv på att försöka finna vad som gör oss unika? När vi hade det redan från början? Bara en parantes).

Att vara spirituell är synonymt med att känna in vad som känns rätt för dig, och även om det känns rätt, att våga ifrågasätta dem känslorna. Är det betingat? Det handlar om att stå i sin sanning, även om den sanningen är smärtsam. Betyder det att du ifrågasätter din identitet? Ja. För mig har det inneburit att jag har spårat tillbaka 34 år av mitt liv för att förstå vart programmeringar och begränsade tankesätt kommer ifrån.

Kan alla uppnå spirituell medvetenhet? Ja, så länge du är redo att avprogrammera dig själv från begränsande tro om dig själv och andra. En begränsande tro är synonymt med en tanke som innehåller en negativ laddad värdering som du upplever som sanning. Din sanning. Och vad är en sanning? Jo, något vi har repeterat för oss själva tillräckligt länge för att tro på det.

Skillnaden mellan en tro och en medvetandet är en distinkt skillnad, en skillnad som jag vill att ni ska uppleva för er själva istället för att jag ska med hjälp av ord beskriva något som ändå upp till var och en att erfara.

Hur ser du på spiritualitet? Har du någonsin upplevt att en kraft vibrera inom dig? Vad betyder själ för dig? Fick ni mer perspektiv/insikt i vad spiritualitet är? Känner du att du kan relatera till det jag skrev? Känner du att du korrelerar med orden och dess energi utan att egentligen första varför? Bra!