Sara Che

Så länge som jag kan minnas, har jag ogillat mitt naturliga hår. Från att mamma ville sätta upp det i söta frysyrer när jag var liten, det var inte min grej redan då. Det tog inte lång tid innan tofsar och allt annat åkte av.

När jag kom upp i åldrarana och började jag intressera mig för mode och kläder blev håret ännu en börda. Till en början startade varje frisörbesök med: oj vad mycket hår du har! Nästan som att man inte vet vart man ska börja.

Jättebetryggande, tack frisörer! När Robyn slog igenom i lågstadiet var jag bara tvungen att klippa mig, jag ville ha hennes frisyr. I brist på representation av människor som liknande mig själv gjorde, jag som alla barn gör och apade efter det som fanns att apa efter. Men det blev ju inte lika snyggt som dem andra, mitt hår hade ett eget liv och även om frisören hade tunnat ut tre fjärdedelar av mitt hår såg jag ut som hej-kom-och-hjälp-mig.

När Kelis slog igenom med ”Milkshake” föll jag hårt för hennes hår. Jag kunde identifiera mig mer med henne till skillnad från Robyn. Och nej, jag hade ingen aning om att Kelis hår inte var äkta. Hon hade det snyggaste håret och jag ville ha det också. Men hon hade mindre lockar, och jag var fast besluten så jag rullade upp håret i piprensare och permanentade barret. Snygg? Ja. Coolt? Ja. Sexigt? Ehhhhheee? Nä. Jag kände mig snyggast i rakt hår. Men att få det där raka håret tog mig minst 45 min av hårt och svettigt arbete med produkter och plattänger.

Det fortsatt så, minst 10 år till där jag någonstans hade fått för mig att rakt hår var finare. Snyggare. Hetare. Sexigare tom. Det var först när Elsa för några år sedan på en resa i Köpenhamn uppmuntrade mig till att köra mina naturliga lockar,  jag lyssnade och sedan dess har jag istället för att motarbeta mitt hår försökt att jobba med det. Jag tog en paus från hårfönen och plattången. ”Varför har du aldrig haft lockigt innan?” blev standardfrågan. Svaret kom till mig senare.

Stigmatiseringen av lockigt hår stannar inte vid afrohår. Efter insett hur påverkad jag varit av hur media framställer vackert och inte vackert behövde jag ställa frågan vidare. Jag lyfte frågan hos andra lockiga vänner om dem kunde känna sig lika sexig i lockigt som i rakt. Och ja, även mina svenska vänner med lockig hår. Svaret blev alltid vart detsamma, även hos mig. Är vi så pass influerade av vad medias ideal? Tyvärr. När jag gick i lågstadiet blev jag alltid förvånad när jag såg en person som inte hade ett typisk nordisk utseende. Det här med representation fanns inte. Jag glömmer aldrig när jag såg Alice Bah på TV, till en början var det högst ovanligt och för det andra kände jag att det fanns någon att relatera till. Nästa. Men dem hade inte lockigt hår heller?

Sanningen är den jag har otroligt vackra lockar, jag älskar mitt hår idag.  Däremot kan jag bli ledsen när det slår mig hur blind jag har varit. Att jag har velat ha något annat hår istället för att uppskatta det jag har. Världen vi lever i har en tendens att influera oss alla. Vad vi exponeras för, och hur det i sin tur påverkar vårt förhållningssätt. Därför är det viktigt för mig att lyfta om dessa ämnen, och bjuda in er till att ifrågasätta vart era skönhetsideal kommer ifrån.  I er tysthet, för en själva, var bara ärlig med dig själv och se vad du får för svar.

Självklart hoppas jag att ni delar er syn på hur ni ser på stigmat, det skulle göra mig så glad att få ta del av era kommentarer och insikter.

Den första personen jag började tänka på när mynt halsbanden började poppa up överallt var min mormor. Jag fick tyvärr inte umgås med henne så mycket som jag önskar, vi bodde i olika världsdelar.

Något jag minns är hennes smycken, hon hade lager av halsband som hon alltid bar. Några av dem var klassiska persiska mynt halsband, ett smycke som går flera hundra år tillbaka.

Det är omöjligt att prata om myntsmycken och inte nämna persiska folkdräkter. Dem smyckade inte bara halsbanden med mynt, men även på folkdräkter och huvudbonader. Guldmyntet har en lång historia i vår kultur från när vi dukar upp för persiskt nyår (norouz), men även en rit i persiska bröllop som är lika förekommande nu som då. För att inte gör a detta till ytterligare avhandling (hahaha) håller jag mig kort om guldmyntets historia i persisk kultur.

Hamsa halsband, SysterP. Mynthalsband, Only (liknande här). Klocka, Kronaby.

Jag får ofta frågor kring mitt hamsahalsband, handen i den kortaste kedjan som tillverkas av svenska märket SysterP. Det är en favorit som jag alltid bär, har tom varit inne på att tatuera in symbolen. Mina smycken är amuletter, precis som mina tatueringar bär dem ett eget budskap och mening.

Precis som mynthalsbanden, även om det inte är min mormors gamla halsband så påminner det mig om henne, om hennes egenskaper, hennes liv, vilken stark och modig kvinna hon var, som aldrig satt hemma trots efter att hon hade fyllt 80 för hon hade annat kul för sig.

Forskning visar att upp till två tredjedelar av människor upplever utmaningar i sina liv pga. psykisk ohälsa, med stress som den störta bidragande faktorn. Öka din medvetenhet och skapa strategier som boostar ditt välmående.   

Jag hade sagt upp mig från mitt jobb, framför mig väntade två veckor av semester innan jag skulle hoppa på nästa anställning. Många månader av stress, oro och ångest hade lagrats under en lång tid, medan jag tuffade på som vanligt. Rakt in i väggen. När jag äntligen fick gå på semester slog det mig att tröttheten var en utmattning. Kroppen var tung, hjärnan hade checkat ut, jag kunde och ville inte ta in mer information. Jag ville bara isolera mig i min fristad. Halvvägs in i andra veckan av min semester började jag känna mig lite mer som människa.

Inte nog med att jag insåg att jag hade tuffat på med ett bagage av negativ energi, jag såg tydligt hur svårt det var att acceptera utmattningen. Kroppen var tömd. Den hade ingen ork, men egot tjattrade på som vanligt. Efter några promenader av självrannsakan beslöt jag mig att jag fick inte behandla mig själv så dåligt. Min hälsa är ovärderlig för mig, och det är ingen annans ansvar än min att se till att jag tar hand om mig och är snäll med mig själv.

Med hjälp av dessa enkla tips har jag förminskat mina stressnivåer:

Morgonstund.

Om du inte har en morgonrutin, nu är det dags! En morgonrutin är en ritual som du utgör för dig själv som främjar ditt mående. Det var ett tyst lugnt stund när du dricker ditt morgon-kaffe/te. Att du sitter med dig själv i tystnad när du vaknar upp istället för att sträcka dig efter telefonen. Ge dig själv fjärilskramar. Det kan vara en hudvårdsrutin, där du dedikerar den stunden till att vara närvarande i stunden istället för att tänka på dagens agenda, vem du ska maila, eller vilka ärenden du ska hinna med efter jobbet. Oavsett

Promenera.

Det finns två saker som är grundläggande för mitt mående. Min morgonrutin, och mina promenader. För mig är det terapi. Att promenera är jordande, precis som fysisk träning och hjälper oss landa i kroppen istället för att vara uppe i huvudet. Att promenera sätter energin i rörelse, vilket hjälper dig att processa känslor och tankar på ett helt annat sätt. Jag tycker om att lyssna podcast medan jag är ute och går, jag får ofta nya insikter tillgång till nya perspektiv. Här hittar ni några av mina favoriter.

Kläder.

Min klädfilosofi är enkel, jag bär det som gör mig glad. Därför ser ni mig sällan bära svart (jag var bosatt i svarta kläder en gång i tiden). Vi alla vet att vi påverkas av färger, genom att aktivt välja kläder som får dig att må bra lägger du en helt annan grund när du klär på dig på morgonen. Du utgår ifrån en intention som är fokuserad på att hitta vad som ger dig glädje, vilket skapar ringar på vattnet. Din hjärna kommer leta, hitta, skapa nya lösningar till att du ska må bättre genom denna enkla intention.

Sov.

Är du lagd som mig kan det här vara en utmaning. Ligga stilla? Sova? Fomo? Jag tar gärna sovmorgon när det är kallt ute, men så fort solen skiner vill jag ta på mig skorna och lämna hemmet. Men oavsett vad jag eller någon annan vill, är sömn det mest effektiva sättet att återställa kroppen. Observera hur många timmar sömn din kropp behöver och respektera kroppens behov, vi gör oss själva en björntjänst när vi sover lite istället för att ge kroppen dem rätta förutsättningarna för att kunna jonglera allt vad livet innebär.

Kaftan, Grounded Factory. Väska, Pieces via Zalando. Klocka, Kronaby. Earrings, Ivyrevel via Zalando. Solglasögon. Weekday.

Prata.

Prata med någon. En familjemedlem, vän eller professionell. Vi alla behöver lätta på våra hjärtan mellan varven, det är sunt att ventilera, reflektera och få andra insikter till våra låsta tankar. Många gånger har vi tänkt en tanke för många gånger att vi inte hittar ut, tanken blir större och tillslut kanske tom en verklighet. Genom att prata med en nära person eller professionell kan vi få andra perspektiv, eller perspektiv genom att du hör dig själv tala. Har ni vart med om det?

Var snälla med er själva. På samma sätt som du skulle rå om någon som betyder mycket för dig själv, rå om dig. Lyssna på din kropp, känns den lätt eller tung? Var tillåtande, döm inte dig själv för att du är trött eller utmattad. Du är inte en robot som ska ständigt prestera, växla ner istället och dedikera den här sommaren till att göra det som känns bäst för dig.

Ett ord som innefattar mkt, och om du frågar mig så innefattar det: allt. Innan jag går in på djupet av dessa ämnen vill jag ge en förtydning av dess betydelser, utan att skriva en avhandling.

Låt oss börja med att sticka hål i två vanligt förekommande missuppfattningar om spiritualitet. Att vara spirituell är inte synonymt med att vara religiös, på samma sätt som att praktisera yoga och meditera varje dag är inte synonymt med att vara spirituell.

Vad vi uppfattar som vår fysiska materiella värld, är egentligen inte fysiskt eller materiellt alls, det är faktiskt långt ifrån det. Detta har bevisats gång på gång av flera Nobelpris (bland många andra forskare världen över) vinnande fysiker, en av dem är Niels Bohr, en dansk fysiker som gjorde betydande bidrag till förståelsen av atomstrukturen och kvantteorin.

Kvantfysiker upptäckte att fysiska atomer består av energiska vorter som ständigt spinner och vibrerar, var och en utstrålar sin egen unika energisignatur. Därför, om vi verkligen vill observera oss själva och ta reda på vad vi är, är vi verkligen varelser av energi och vibrationer och utstrålar vår egen unika energisignatur – det är faktum och vad kvantfysiken har visat oss gång på gång. Vi är mycket mer än vad vi uppfattar oss själva vara, och det är dags att vi börjar se oss själva i det ljuset.  Om du är intresserad av hur långt forskningen har hunnit ikapp så rekommenderar jag att du söker dig vidare inom kvantum fysiken och läser även denna intervju med Tessla.

Eckhart Tolle skrev i sin bok ’The Power of Now’ att han kunde känna en distinkt skillnad när han kände sig självmordsbenägen och tänkte ”Jag kan inte leva med mig längre!”. I boken beskriver Tolle hur han kände att det fanns två ”jag” närvarande. Ett jag, och det andra jaget som han inte kunde leva med.  ”Vem är det här andra jaget som jag inte kan leva med?” frågade Tolle. Han fick inget svar, istället blev det ögonblicket avgörande för hela hans liv när han insåg att han inte är synonym med sina (självmords)tankar.

Att vara spirituell innebär att leva från hjärtat och inte identifiera sig som med sina tankar, eller att inte reagera utifrån känslor. Att vara spirituell är en medvetenhet inom dig, du är essensen bakom tankarna och känslorna, dvs energin och kraften bakom. Själen.

Det här är inget du kan greppa på en mental nivå, släpp det. Det här går mkt djupare än så och därför brukar jag säga till dem som jag hjälper med deras spirituella process: vägen in är igenom hjärtat. Slappna av, ta ett djupt andetag och känn dig fram. Det här kan vara en som process som sker över många år,majoriteten av oss är så pass influerade av samhället omkring oss att vi inte kan urskilja vad som är jag och vad som är betingat (tänk: Pavlovs hundar).

Att vara spirituell är en medvetenhet, en medvetenhet att du är så mkt mer än bara en fysisk kropp, som har en personlighet, som har tankar och känslor som har blivit formade efter livserfarenheter. Vilket är fullt naturligt att vi har blivit, vi är alla födda i en värld där ditt livs agenda redan planerat för dig så fort du föds: dagis, förskola, skola, jobba, giftemål osv. Och låt oss inte glömma alla kulturella och sociologiska betingelser. Det finns redan ett program av vad som förväntas av dig, och Gud förbjude om du skulle avvika från normen (läs: sarkasm). Just ja, det var ju det här med att vara normal igen?

(side note: är det inte intressant hur vi alla ville passa in när vi var små. Bli accepterade för vilka vi var, medan vi spenderar resten av våra liv på att försöka finna vad som gör oss unika? När vi hade det redan från början? Bara en parantes).

Att vara spirituell är synonymt med att känna in vad som känns rätt för dig, och även om det känns rätt, att våga ifrågasätta dem känslorna. Är det betingat? Det handlar om att stå i sin sanning, även om den sanningen är smärtsam. Betyder det att du ifrågasätter din identitet? Ja. För mig har det inneburit att jag har spårat tillbaka 34 år av mitt liv för att förstå vart programmeringar och begränsade tankesätt kommer ifrån.

Kan alla uppnå spirituell medvetenhet? Ja, så länge du är redo att avprogrammera dig själv från begränsande tro om dig själv och andra. En begränsande tro är synonymt med en tanke som innehåller en negativ laddad värdering som du upplever som sanning. Din sanning. Och vad är en sanning? Jo, något vi har repeterat för oss själva tillräckligt länge för att tro på det.

Skillnaden mellan en tro och en medvetandet är en distinkt skillnad, en skillnad som jag vill att ni ska uppleva för er själva istället för att jag ska med hjälp av ord beskriva något som ändå upp till var och en att erfara.

Hur ser du på spiritualitet? Har du någonsin upplevt att en kraft vibrera inom dig? Vad betyder själ för dig? Fick ni mer perspektiv/insikt i vad spiritualitet är? Känner du att du kan relatera till det jag skrev? Känner du att du korrelerar med orden och dess energi utan att egentligen första varför? Bra!

Top, Rails. Jeans, NLY Trend. Skort, Parfois via Zalando. Väska, Pieces via Zalando (liknande här). Örhängen, Jane Koeing. Halsband, Syster P.

Låt oss konstatera att jag är väldigt sen till festen! Haha! Ginghamnfesten dvs. Mitt intresse för trender svalnade drastiskt för några år sedan. Istället har jag tyckt det har varit mer intressant att finna min egna personliga stil. Vad jag trivs i. Vad som gör mig glad osv. Det är min utgångpunkt, inte trender.

Missuppfatta mig inte, jag tycker det är intressant med trender som ett fenomen samt att det kan reflekterar samhället och världen utifrån sociologiska, historiska, politiska och ekonomiska perspektiv. Däremot hetsar jag inte till en butik för att få tag i ”den senaste trenden”. Nej.

Till grunden är jag en jeans och tisha människa, älskar ett par jeans som sitter som den ska sitta och har den rätta tvätten. Tex dessa ovan, att hitta den perfekta momjeans modellen tog sin tid för mig men nu kan hitta den här (den är på 70% rea nu). Till sommaren tenderar jag att hålla mig till relativt ljusblåa jeans medan mörkblåa jeans känns mer självklart under höst och vintern.

Upptill funkar en enkelt vit topp, denna sommar är jag sugen på omlott modeller. Jag tycker det ger en fin silhuett till ett par högsittande jeans, ett par klackar på det och sen är jag färdig. Sommarens favoritpar är dessa låga mockaskor från Parfois sommar en perfekt match till väskan.

Denna ginghamtop kommer från Los Angels baserade märket Rails, som gör dem skönaste skjortorna. Kvalitén är alltid underbar,  tyger du gärna känner och klämmer på lite extra för att dem är så mjuka. Tips: in och kika på deras hemsida om du vill hitta sommarens blusar, toppar och klänningar!

För mig är det här en självklar sommarlook som funkar morgon som kväll. Pressfrukost? Ja! Medan jag sitter och jobbar undan på datorn på ett mysigt cafe? Ja! Lunchmöten? Ja! Eftermiddagsärenden i stan? Ja! Kvällsmiddag med tjejerna eller kanske tom en middagsdejt? Oja!

Vad tycker ni?  Vad är eran favorit sommarlook? Team gingham eller inte? Och hur förhåller ni er till trender?