Under de senaste månaderna har vi sett hur ordet kroppshets framkommer ofta i media. SVT släppte även en serie där Mia Skäringer utforskar hur vi kan fokusera vår syn på våra kroppar.

Sedan dök den ena rubriken upp efter den andre, jag kunde inte ungdå att känna mig utanför debatten. Mest pga att jag inte kan relatera till denna hets. Hade den här debatten varit aktuell för 3-4 år sedan hade det vart en annan sak. Men inte idag.

Initialt tycker jag att vi borde lägga fokus på hur vi faktiskt mår, och jobba utifrån det istället för att försöka anpassa vårt yttre till en standard och norm som kommer utifrån. Samhället, media, varumärken och sociala medier vill sätta en norm på vad som är snyggt, vad som är trendigt, eller holistiskt som är den senaste buzzordet (utan att egentligen ha en övergripande bild på vad det faktiskt innebär). Även om du uppfyller alla kriterier på vad en snygg, hälsosam, trendig person är så betyder det inte att du mår bra i dig själv–eller är ett skvatt lycklig för den delen.

För c. tre år sedan kom jag till en punk där jag insåg att jag visste inte hur jag älskade mig själv på riktigt. Det är en sak att förstå på en kognitiv nivå ”att vi ska älska oss själva”, men att verkligen känna det i ditt hjärta är en annan. Att känna hur värdefull du är, på samma sätt som du kan uppleva hur dem känslorna växer i ditt hjärtparti när du tänker på någon som betyder mkt för dig. För att sedan leva i den känslan i dig själv.

Jag kan bara utgå från mig själv, min bakgrund, hur jag tacklats med viktfrågor och skönhetsideal till var jag befinner mig idag. När jag slutade titta utanför mig själv, fann jag alla svar inom mig. Det med hjälp av vägledning såklart, för ingen hade lärt mig hur jag faktiskt älskar mig själv på riktigt. Jag har pendlat hela mitt liv i vikt, och varit väldigt duktig på att dölja det med hjälp av kläder och diverse styling tips. Trots att jag hade tränat i många år har jag inte kunnat bibehålla en kontinuitet, just pga jag ville bli ”smal”. Motivationen var baserad i att uppnå ett yttre mål istället för att ta tag i det som klämde på riktigt.

Min morgonritual blev en del av min praktik efter 8-9 månader, fram till dess jobbade jag aktivt med det som kallas för ”skugga” i min linje av praktik. Morgonritualen var en handling av kärlek, motivationen bakom var att jag ville må bra. Jag var trött på den ständiga ångesten, jag ville inte gå igenom en till panikångestattack. Genom att skapa rutiner och ritualer som var baserad på att få mitt mående till det bättre började jag se ett skifte som sedan började mynna ut i hela mig och mitt liv. Efter någon månad började jag gå tillbaka till gymmet, jag tränade endast på helgerna och avrundade med att koppla av i bastun.

Jobba inifrån och ut

Låt oss inte glömma att varumärken och marknadsföring jobbar med att skapa behov. Ska vi vara helt krassa så kommer det alltid finnas en ny träning-, mat- och klädtrend. Blir ni inte trötta bara på att ens reflektera över den tanken?

Att jobba inifrån och ut för mig handlar om att ha mina värderingar som min kompass. Jag navigerar mig utifrån vem jag är, hur jag vill leva och verka i världen och låter det ta bana vägen för mig.

Applicera ritualer som bottnar i att det får dig att må bra på riktigt

Ritualer kan se annorlunda ut. Mina har utökats med tiden. Yoga och meditation är en daglig praktik. Jag promenerar näst intill dagligen också, och tycker om att styrketräna. Min hudrutin är en del av min ritual, och nu lär jag mig mer om kost och vad min kropp vill ha för att äta mer intuitivt och näringsrikt.

Träna för att det får dig att må bra, inte för att utöka styrka, muskler eller att du ska uppnå en tid. Släpp prestationen!

Om jag hade tränat för att se ut på visst sätt, bygga mer muskler osv så hade min kropp sett annurlunda ut. Sanningen är den att jag tycker inte om att svettas, jag tränar inte högintensivt. Jag behöver dricka en kanna kaffe och köra cardio för att få igång svettande. En typisk Vata dosha om vi ska prata ayorveda. Den kroppsformen jag har idag är en biprodukt. Jag är mer intresserad av mitt mående.

Tyvärr lever vi i en skev värld, när jag hade kommit till en punkt där jag ansågs vara ”smal” träffade jag en känd personlig tränare som sa ”Sara! Vad fin du har blivit, du har blivit så smal!”. Vad den här personen säger är att fin=smal. Tur att det inte är min PT! Jag ryggade tillbaka av hennes kommentar, jag blev paff men landade i att jag visste vem jag var och OM en person yttrar sig på det sättet till någon annan, säger det mer om hen. Jag log tillbaka till henne, sa tack och gick vidare.

Bara för att en person ä en certifierad PT, läkare eller vad som, betyder det inte att denna person lever utifrån sunda värderingar. Du behöver vara så pass medveten om dig själv, dina värderingar och våga stå i de värderingarna oavsett vad omvärlden försöker tala om för dig. Oavsett om den personen har en specifik certifikation. Kom igen, hur många av oss har inte haft lärare som vart riktiga stolpskott. Samma princip.

Jag vet vad min sanning är, jag är inte intresserad av att omge mig, min instagram-feed eller något annat för delen av energi som inte vibrerar på samma nivå. Vi kan bara se om vårt egna hus, och snubblar du över en person som kalibrerar på samma nivå så hoppas jag att du tar vara på dom.

Jag önskar vi var mer fokuserade på hur vi faktiskt mår, hur det mynnar ut i allt vi gör från micro- till macronivå. Jag önskar fler kunde se att det inte är hållbart att jaga ideal utanför oss själva, istället se värdet i det som redan bor inom dig. Ditt hjärta. Jag önskar fler personer värderade goda handlingar, det kan vara så enkelt som att le till en främmande människa. Att ge  någon din uppmärksamhet för en sekund och dela ditt leende. Du vet aldrig vad en annan människa går igenom, det leendet kan vara avgörande. Jag önskar fler personer kunde se att i grund och botten så finns det ingen skillnad mellan oss, att hur du behandlar andra och tilltalar andra är en reflektion av dina egna värderingar och dina inre monologer.

Jag varken identifierar mig, dvs varken min själ eller identitet med mitt yttre. Speciellt inte baserat på vad samhället säger om en utländsk kvinna från mellanöstern. Jag är inte min hudfärg, jag är inte min längd, jag är inte mängden kroppsfett eller muskler på min kropp. Det är min fysiska kostym. Jag, Sara, är så mkt mer. Det är du också, och jag hoppas att du en dag kan se det.

Vad tycker ni om debatten? Kan ni relatera? Kan ni inte relatera? Vill ni ändra på er situation och vet inte hur? Dela gärna med er hur ni upplever den här situationen och debatten som pågår. Kommentera nedan!

Just nu befinner jag mig i en stuga i skogen, långt borta från Stockholm. Insta-detoxen inspirerade till att ta en paus från stan. Redan i början av oktober delade jag mina intentioner för Oktober på Instagram, ni hittar dem under höjdpunkter. Nämnde bland annat att jag vill spendera mer tid i naturen, sakta ner och ladda på mer energi.

På tal om mer energi, nästa vecka när jag är tillbaka i Stockholm ska jag gå på workshop, yoga, mental och känslomässig utrensning. Jag får ofta frågor kring vilka healers jag jobbar med, vare sig det är medial vägledning och energiarbete eller vilken kinesolog jag går till. Därför vill jag passa på och tipsa er om nästa veckas planer. Workshoppen hålls av Jessica Norell, en av mina intuitiva coacher som jag har gått till i över ett år och Litiza Kapil som står för yogan.

Jag har signat upp mig på den här workshopen för att jag vill ha mer redskap i hur jag tar hand om min fysiska, mentala och känslomässiga kropp. Jag kommer få lära mig yogaövningar som jag kan använda på arbetsplats, på flygplatser (perfekt för oss som reser, vare sig det är privat eller jobb) och innan läggdags. Just eftersom mitt jobb kräver mkt tid framför datorn vill jag ge mig själv och min kropp alla förutsättningar för att den ska palla med ett långt liv. Känns även jättekul att expandera mina yogakunskaper.

Förutom det kommer Jessica ”blasta” out känslomässigt skräp, haha. Min typ av definition av energiarbete. Det betyder att jag kommer städa ut gammalt skräp som tynger mig, dvs jobba med det omedvetna programmeringar som håller mig tillbaka från att expandera ut i min fulla potential. Och mer, kika in här för info om workshopen.

Jag har gått på flera av Jessicas workshops, så jag kan verkligen rekommendera henne. Ni kanske känner igen henne från programmet Förnimmelse av Mord som gick på kanal 5, där hon hjälpte polisen lösa mord med hjälp av hennes förmåga.  Jag hoppas vi ses där!

“Men vad innebär det egentligen?” är nog den vanligaste frågan jag får när jag berättar att jag är HSP. Reaktionerna har varierat genom åren, det som uppdagas är att bristen på kunskap är universellt förbisedd. Endast 15-20% av världens befolkning är hög sensitiva, läs här för att se om du är en av oss.

Jag fattar att det är svårt att förstå, jag vet ju inget annat eftersom jag alltid har varit så här. Jag vet inget annat. Men till en början vill jag understryka att HSP är inget jag ”lider av”.

Tonaliteten kring att HSP är väldigt annorlunda i andra länder där kulturer är närmare känslor i jämförelse med Sverige. Vi har blivit bättre här, men helst ska det inte pratas om känslor. Då kan det bli ”dålig stämning”. Jag kan delvis se att den här s.k. dåliga stämningen bottnar i att somliga inte har lärt sig att prata eller bemöta sina känslor. Än mindre, någon annans. Tex. kanske växt upp i en familj där de istället sopar känslor under mattan – kanske är fokus på något annat så inget utrymme ges till känslor.

Så om du, precis som jag har vuxit upp här,  eller kanske i en familj där känslor inte diskuteras har du fått höra att du är trasig. För känslig. Det stigmat kan fortsätta in i vuxenlivet. Den störta utmaningen är en fråga om perspektiv. HSP upplever världen totalt annorlunda från en annan. Ljud som kan upplevas som bakgrundsljud, upplever jag som påträngande. Och känslor som folk tror sig gömma, HSP känner av dem. Fullt ut.

Andra kan inte relatera. Vilket kan bidra att du HSP inte känner dig trovärdig, för att dem har inte förmågan att relatera till hur det är att uppleva världen med förstärkta sinnen.

Vad alla borde veta om att vara HSP

Att vara HSP betyder att du nervsystem är mer sensitivt till stimuli. Det betyder att vi är inte endast emotionellt sensitiva, men även till andras känslor.

Ett – HSP nervsystem skiljer sig från andras

Det innebär att vi sensitivare för all typ av stimuli. Det innefattar ljus, ljud, men även subtila signaler som kroppsspråk eller röstens ton. HSP laddar ner mer information och ser fler nyanser, vilket kan vara bra och dåligt.

Det är den fysiska aspekten, HSP observerar inte bara mer, vårt nervsystem bearbetar längre och djupare vilket bidrar till att vi är mer benägna för överstimuli och överväldighet.

Två – Att vara HSP är genetiskt

Somliga tror felaktigt att det är ”i ditt huvud” eller det är något du plockade upp i barndomen. Även om miljöfaktorer påverkar högkänslighet är det främst genetiskt, vilket betyder att HSP är födda på det sättet. Och HSPs tenderar att ha grundläggande skillnader i hjärnan, inklusive högaktiva ”spegelneuroner” – den del av hjärnan som hjälper oss att empati med andra människor.

Tre – ”Sensitiv” betyder inte nödvändigtvis ”känslomässigt känslig”, men ibland gör det det.

Men det är sant att HSPs tenderar att ha starkare känslomässiga svar än andra. Delvis beror det på att de märker så många känslomässiga signaler som andra saknar, så de är mycket ”inpassade” i känslor. Men det är också för att HSPs behandlar saker så djupt. Tänk dig om du kände varje känsla fem gånger längre och fem gånger högre. Det är typ av vad det är att vara en HSP.

Fyra – För mkt stimuli är överväldigande för HSP

 Genom att märka och bearbeta varje detalj runt dem – för att inte tala om våra egna inre tankar – gör HSPs långt mer kognitivt arbete än de flesta andra människor. Hjärnor blir trötta, särskilt när de arbetar övertid, och speciellt om det finns konstanta distraktioner. Den känslan av att vara överstimulerad och utarbetad är någonting som någon kan identifiera med, men för HSPs kan det förekomma mycket lättare.

Som introverter, försöker många HSP ha en privat plats som de kan gå för att ladda, och de söker tysta hörn på jobbet och i allmänhet om möjligt. För mycket exponering för nonstop-stimulans gör en HSP-krasch. Genom att vara ensamma, får vi tid för att vara i vår egna energi. Där kan vi filtrera, släppa, och ladda om.

Fem – Att vara HSP kommer med många fördelar

Vissa saker på listan må låta som mindre, men åter igen handlar det om perspektiv och att kunna hantera sin högkänslighet. Att vara HSP är fullt normalt och häslosamt. Du är inte trasig. Låt INGEN få dig att tro något annat – låt inte andras bristande förståelse påverka dig. Här är några fördelar som jag upplever i mig själv och mina de i min omgivning som är HSP:

• HSP tenderar att vara extremt kreativa och skapar konst och musik som faktiskt berör.
• Dem är empatiska och kan förstå och relatera till nästan alla – många personer kommer ofta till HSP för trygghet och råd.
• HSP ser kopplingar och detaljer sam andra missar. Vi är djupt intuitiva.

När vi omfamnar våra egenskaper, lär vi oss att handskas med omvärlden vilket bidrar att vi blir mer tillfreds i oss själva. Alla HSP brottas med att känna sig överväldigad, det underlättar när andra tar sig tiden att förstå vår känslighet istället för att motarbeta den.

Om du är högkänslig, överväg att dela den här artikeln med någon i ditt liv. Ju mer vi arbetar för att höja förståelsen, ju fler människor kommer inse att känslig är stark.

Dag 1

Första dagen var känslosam. Många känslor kom upp, det var ångestladdat vilket intellektet ifrågasatte. Det gjorde mig frustrerad. Vart kommer dessa känslor ifrån? Och bottnar dem verkligen i en app?!

Eftersom jag är introspektiv person började självrannsakan, jag scannade känslorna, back-trackade dem och mina vanor. När jag var på väg att plocka upp telefonen av ren rutin för att slö-scrolla blev jag påmind. Det var paradoxalt, ångest blandat med lättnad.

Sedan flera månader tillbaka har jag kommit på mig själv betvivla hur jag använder sociala medier. Faktum är att i grunden är jag inte intresserad i vad andra gör. Spendera tid på att se vad andra människor gör och inte gör gjorde mig lite provocerad när jag egentligen kan spendera den tiden på att göra alla 12492148702480 miljoner saker som jag faktiskt VILL göra.

Nu behövde jag inte det, lättnaden hörrni!

Dag 2

När jag vaknade på söndagmorgon låg jag kvar i sängen. Mobilen låg på laddning bredvid sängen, istället för att plocka upp den låg jag kvar och drog mig en stund till innan jag gick upp för att påbörja min morgonrutin.

Vilken skillnad! Att få vara i min egna energi, utan intrång. Inga distraktioner. Inte för att någon har orsakat intrånget på mig, jag tillät det själv.

Jag spenderade större delen av dagen hemma hos en vän, helt plötsligt hör vi musik utanför. Vi ställer oss upp och går mot fönstret för att se vad som händer då möts av en fantastisk cykelkaravan susade förbi hennes våning på Odenplan. Föreställ er cyklar i alla möjliga former och varianter. Seniora cyklisters som väl som barn. Min första tanke var: vart la jag telefonen? I nästa sekund blir jag påmind,  jag stod kvar med min vän. Vi njöt av synen och jag landa i att jag behöver egentligen bara vara här och nu.

Senare på kvällen låg jag i sängen och läste en jätteinressant metafysisk bok från 1920-talet och somnar sittandes. Jag kommer inte ens ihåg när det hände senast, eller jo… när jag tänker efter, det var c. 6 år sedan när jag bodde i LA.

Dag 3

Andra dagen där sociala medier inte är en del av min morgon, vilken skillnad det gör! Att göra min morgonrutin utan att bli påverkad av bruset. Istället har jag kultiverat min egna energi, nästan som att bli inlindad i en kokong av kärlek och högt vibrerande energi.

Ångesten är borta, utredd. Det handlade aldrig om Instagrams frånvaro, snarare närvaro. Hur dess närvaro tog upp tid och energi som jag har kunnat förvalta på bättre sätt.

Jag saknar inte Instagram ett dugg, jag tycker det är skönt att ingen vet vad jag gör. Snubblade över ett avsnitt med Dr. Adam Alter där han pratar om sociala medier och skärmberoende. Han talar bland annat om hur de olika gränssnitten på sociala medier har utvecklats. Det hjälpte mig att kunna kartlägga mitt tidigare beteende i relation till psykologin bakom dessa gränssnitts uppbyggnad.

Det slår mig hur vår omgivning vill få vår uppmärksamhet, vare sig det är traditionell- eller digital media. Om vi inte besitter kunskap eller självinsikt är det så lätt att falla för dessa strategiska konstruktioners metoder som vill äga vår tid och uppmärksamhet.

Hur ser era vanor ut? Brukar ni plocka upp telefonen det första ni gör på morgonen, och kvällen innan ni lägger er? Har du någon gång reflekterar över hur du använder sociala medier, och varför? 

Jag har tidigare nämnt att jag har velat ta en paus från sociala medier. I lördags hände det, det kom bara, spontant, men ändå inte. Jag skrev på min story att jag försvinner ett tag.

Jag raderade appen från min telefon, därefter noterade jag olika känslor som kom som en våg efter den andra. Jag tycker det är intressant att notera vad som kommer upp inom mig, och jag noterade var hur invävt det är för mig att dokumentera och uppdatera. Och att inte göra det, gav utrymme för något annat.

Därför ska jag föra en liten dagbok här på bloggen så ni kan följa med mig på den här resan, så får vi tillsammmans se vad som kommer ut på andra sidan. Jag vet inte hur lång pausen blir,  jag kör så länge som det känns rätt.

Har du tagit pauser från sociala medier? Eller velat göra det? Haka på mig, så gör vi det tillsammans. Min generella uppfattning är att många jag pratar med upplever att det börjar bli lite mättat – visst för det med sig mkt gott. Samtidigt som det handlar om att ha en sund relation till sin telefon och appen.

Spenderar vi tiden medvetet, eller fyller i tomrum, förvillar tiden, istället för att vara här och nu. Eller har det gått så långt att det börjar bli ett inbyggt auto-pilot-beteende? Ett flyktigt beteende? Hur tänker ni?

Just nu är jag väldigt sugen på blåa stickade tröjor, som tex den på bild från det här stället. Nedan har jag tagit fram några andra favoriter.