Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

balans

Let’s discuss: ‘kroppshets’

sara-che-

Under de senaste månaderna har vi sett hur ordet kroppshets framkommer ofta i media. SVT släppte även en serie där Mia Skäringer utforskar hur vi kan fokusera vår syn på våra kroppar.

Sedan dök den ena rubriken upp efter den andre, jag kunde inte ungdå att känna mig utanför debatten. Mest pga att jag inte kan relatera till denna hets. Hade den här debatten varit aktuell för 3-4 år sedan hade det vart en annan sak. Men inte idag.

Initialt tycker jag att vi borde lägga fokus på hur vi faktiskt mår, och jobba utifrån det istället för att försöka anpassa vårt yttre till en standard och norm som kommer utifrån. Samhället, media, varumärken och sociala medier vill sätta en norm på vad som är snyggt, vad som är trendigt, eller holistiskt som är den senaste buzzordet (utan att egentligen ha en övergripande bild på vad det faktiskt innebär). Även om du uppfyller alla kriterier på vad en snygg, hälsosam, trendig person är så betyder det inte att du mår bra i dig själv–eller är ett skvatt lycklig för den delen.

För c. tre år sedan kom jag till en punk där jag insåg att jag visste inte hur jag älskade mig själv på riktigt. Det är en sak att förstå på en kognitiv nivå ”att vi ska älska oss själva”, men att verkligen känna det i ditt hjärta är en annan. Att känna hur värdefull du är, på samma sätt som du kan uppleva hur dem känslorna växer i ditt hjärtparti när du tänker på någon som betyder mkt för dig. För att sedan leva i den känslan i dig själv.

Jag kan bara utgå från mig själv, min bakgrund, hur jag tacklats med viktfrågor och skönhetsideal till var jag befinner mig idag. När jag slutade titta utanför mig själv, fann jag alla svar inom mig. Det med hjälp av vägledning såklart, för ingen hade lärt mig hur jag faktiskt älskar mig själv på riktigt. Jag har pendlat hela mitt liv i vikt, och varit väldigt duktig på att dölja det med hjälp av kläder och diverse styling tips. Trots att jag hade tränat i många år har jag inte kunnat bibehålla en kontinuitet, just pga jag ville bli ”smal”. Motivationen var baserad i att uppnå ett yttre mål istället för att ta tag i det som klämde på riktigt.

Min morgonritual blev en del av min praktik efter 8-9 månader, fram till dess jobbade jag aktivt med det som kallas för ”skugga” i min linje av praktik. Morgonritualen var en handling av kärlek, motivationen bakom var att jag ville må bra. Jag var trött på den ständiga ångesten, jag ville inte gå igenom en till panikångestattack. Genom att skapa rutiner och ritualer som var baserad på att få mitt mående till det bättre började jag se ett skifte som sedan började mynna ut i hela mig och mitt liv. Efter någon månad började jag gå tillbaka till gymmet, jag tränade endast på helgerna och avrundade med att koppla av i bastun.

 

sara-che-

 

Jobba inifrån och ut

Låt oss inte glömma att varumärken och marknadsföring jobbar med att skapa behov. Ska vi vara helt krassa så kommer det alltid finnas en ny träning-, mat- och klädtrend. Blir ni inte trötta bara på att ens reflektera över den tanken?

Att jobba inifrån och ut för mig handlar om att ha mina värderingar som min kompass. Jag navigerar mig utifrån vem jag är, hur jag vill leva och verka i världen och låter det ta bana vägen för mig.

 

Applicera ritualer som bottnar i att det får dig att må bra på riktigt

Ritualer kan se annorlunda ut. Mina har utökats med tiden. Yoga och meditation är en daglig praktik. Jag promenerar näst intill dagligen också, och tycker om att styrketräna. Min hudrutin är en del av min ritual, och nu lär jag mig mer om kost och vad min kropp vill ha för att äta mer intuitivt och näringsrikt.

 

Träna för att det får dig att må bra, inte för att utöka styrka, muskler eller att du ska uppnå en tid. Släpp prestationen!

Om jag hade tränat för att se ut på visst sätt, bygga mer muskler osv så hade min kropp sett annurlunda ut. Sanningen är den att jag tycker inte om att svettas, jag tränar inte högintensivt. Jag behöver dricka en kanna kaffe och köra cardio för att få igång svettande. En typisk Vata dosha om vi ska prata ayorveda. Den kroppsformen jag har idag är en biprodukt. Jag är mer intresserad av mitt mående.

Tyvärr lever vi i en skev värld, när jag hade kommit till en punkt där jag ansågs vara ”smal” träffade jag en känd personlig tränare som sa ”Sara! Vad fin du har blivit, du har blivit så smal!”. Vad den här personen säger är att fin=smal. Tur att det inte är min PT! Jag ryggade tillbaka av hennes kommentar, jag blev paff men landade i att jag visste vem jag var och OM en person yttrar sig på det sättet till någon annan, säger det mer om hen. Jag log tillbaka till henne, sa tack och gick vidare.

Bara för att en person ä en certifierad PT, läkare eller vad som, betyder det inte att denna person lever utifrån sunda värderingar. Du behöver vara så pass medveten om dig själv, dina värderingar och våga stå i de värderingarna oavsett vad omvärlden försöker tala om för dig. Oavsett om den personen har en specifik certifikation. Kom igen, hur många av oss har inte haft lärare som vart riktiga stolpskott. Samma princip.

Jag vet vad min sanning är, jag är inte intresserad av att omge mig, min instagram-feed eller något annat för delen av energi som inte vibrerar på samma nivå. Vi kan bara se om vårt egna hus, och snubblar du över en person som kalibrerar på samma nivå så hoppas jag att du tar vara på dom.

Jag önskar vi var mer fokuserade på hur vi faktiskt mår, hur det mynnar ut i allt vi gör från micro- till macronivå. Jag önskar fler kunde se att det inte är hållbart att jaga ideal utanför oss själva, istället se värdet i det som redan bor inom dig. Ditt hjärta. Jag önskar fler personer värderade goda handlingar, det kan vara så enkelt som att le till en främmande människa. Att ge  någon din uppmärksamhet för en sekund och dela ditt leende. Du vet aldrig vad en annan människa går igenom, det leendet kan vara avgörande. Jag önskar fler personer kunde se att i grund och botten så finns det ingen skillnad mellan oss, att hur du behandlar andra och tilltalar andra är en reflektion av dina egna värderingar och dina inre monologer.

Jag varken identifierar mig, dvs varken min själ eller identitet med mitt yttre. Speciellt inte baserat på vad samhället säger om en utländsk kvinna från mellanöstern. Jag är inte min hudfärg, jag är inte min längd, jag är inte mängden kroppsfett eller muskler på min kropp. Det är min fysiska kostym. Jag, Sara, är så mkt mer. Det är du också, och jag hoppas att du en dag kan se det.

Vad tycker ni om debatten? Kan ni relatera? Kan ni inte relatera? Vill ni ändra på er situation och vet inte hur? Dela gärna med er hur ni upplever den här situationen och debatten som pågår. Kommentera nedan!

Sara Ches webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!