(Hårdag 9, dvs 9 dagar efter tvätt och lockarna har tappat lite av sin definition)

Ny vecka och nytt hårinlägg! Och inte vilket inlägg som helst, idag pratar vi produkter och det är väl på tiden för det är en djungel där ute. Poo, no Poo? Poo WHO?!

Jag har som vilken annan krullhårig kvinna testat det ena och det andra, och när jag hittar något som funkar, då håller jag tag i det för livet. Pga det ÄR en djungel, det finns så många hårdvårdsmärken som propsar på att deras produkter är jättebra men det betyder inte nödvändigtvis att ditt hår håller med.

Det fick jag verkligen bevisat när jag testade det här för första gången, jag var chockad! Innan jag började använda den här serien brukade jag beskriva mitt hår som grovt hästhår, men helt plötsligt förvandlades mina torra lockar till superlena livliga lockar. Låt oss gå igenom alla produkter, varför jag använder dem och hur.

Att schamponera 1/2 gr eller att inte schamponera? 

Jag tvättar mitt hår c. 2-3 gr i månaden. Ambitionen är att det ska bli 2 pga. min hårkvalitet har förbättrats ofantligt det sista året. Vi får inte heller glömma även om Sveriges vatten må vara ett av världens bästa vatten så finns det en cocktail av ämnen som du helst inte vill känna till i vårt fina dricksvatten.

Så när jag väl schamponerar mitt hår, så gör jag det 2 gr. Mina produkter håller betydligt längre pga jag minskar min konsumtion och det känns faktiskt mkt bättre att vara sparsam med vattenkonsumtionen också.

Missa inte det här videoklippet på IGTV där jag förklarar om mitt curly hair hack. Det förbättrar din hårkvalité, du konsumerar inte lika mkt produkter (winning pga om du är lockig så har du troligen flera produkter att inhandla när de väl tar slut), plus miljöaspekten. Ibland är de bästa tipsen de mesta enklaste.

Detta schampo må vara adresserat till personer med torrt och slitet hår, vilket mitt hår var och är benägen att bli pga mitt hår behöver mkt fukt. Sveriges väder är tyvärr inte optimalt, plus att det inte finns mkt luftfuktighet så utgångsläget är inte optimalt.

Detta schampo innehåller hög koncentration av vårdande mineraler och proteiner från havet som bygger upp skadat hår och ökar elasticiteten samt Sea Silk, fuktbevarande alger som vitaliserar och vårdar både hår och hårbotten.

Jag var faktiskt väldigt skeptisk till att testa den här kombinationen, hur många gr. har du inte gått in i ett butik/salong där personen i fråga gav lovord om en produkt, du köper den, testar och ser ut som en sopkvast? Räck upp en hand! (Vevar med armen.)

Så när jag skriver att jag var chockad, jag menar verkligen chockad. Jag bad tom folk röra mitt hår i minst tre månader, och för er som inte vet: man rör inte lockigt hår (haha!).

Jag kunde inte tro, jag hade en del förutfattade meningar kring vad ett svensk hårvårdmärke skulle kunna göra åt mitt persiska barr. Well, jag lärde mig en läxa. Men förutom den uppenbara läxan lärde jag mig att det är stor skillnad på att applicera fukt vs. olja. Som jag nämnde i tidigare inlägg gällande samma filosofi som hudvård.

Jag förstod hur bra den här är när den en dag tog slut, så jag bladade på lite styling definer och tänkte att det skulle klara sig minst lika bra. Jag hade fel, igen! Jag delar med mig av erfarenheten för att ni ska få en inblick i att ibland ser man inte skillnaden i en produkt förens när man avviker från den.

Efter jag har tvättar mitt hår applicerar jag den här anti-frizz krämen, den hjälper min lockar med att paketera sig själv och håller borta frizz.

Läggdags tips:

För ett tag sedan fick jag frågan om vad jag gör om nätterna, pga personen som frågade upplevde att hens hår var frizzigt morgonon därpå. Jag gör faktiskt inte mkt mer än att jag lyfter på håret så att jag ”ligger” på understa lagret, dvs den delen som syns minst.

Sist, men inte minst: min curl definer!Det jag gillar med denna produkt är hur den packar ihop lockarna på ett mjukt och naturligt sätt. Personligen är jag inte för den ”stela locken”, tänkt er en lock i gelé produkt tex. Jag vill att mina lockar se bouncy och glad ut. Och det gör den här, den är anpassas för alla hårtyper. Om du har vågigt hår skulle jag definitivt ge mig på den här för att förtydliga vågorna på ett naturligt sätt. Gel torkar ut håret, så för mig går den typen av produkter alltid bort. Likaså skumbaserade produkter. Minst 95% naturliga ingredienser, varav 10% ekologiska ingredienser. Mer kan ni läsa om den här.

Låt mig introducera er, min kära vän och devadiffuser! Ja, det ser ut som en hand, och ja, färgen går att diskutera men låt oss fokusera på vad den gör. Jag använde inte diffusers innan jag träffade denna, just pga vanliga diffusers á la trattar får min lockar att se spretiga och stissiga ut.

Det jag älskar med denna är att den både kan hjälpa håret med att skapa volym, beroende på hur du använder eller bara köra den i hårbotten  (som tex när jag inte har tid att lufttorka mitt hår i 5-6h). Tyvärr finns det inget liknande på den svenska marknaden, men ni kan beställa den här, eller be en kompis som har vägarna förbi New York eller Los Angeles åka förbi Devachausn salong.

Jag har haft min i 2,5 år, jag tar med mig den till frisörsalongen (ni ska se folks min när jag tar upp den, alla blir helt förbryllade haha). Nackdel: den är universell i storkelen á la passar inte alla svenska hårtorkar. Jag trär den på min hårtork och det fungerar fint,  den är värd varenda dollar kan jag lova er.

Här har ni det, The Holy Grail av vilka produkter jag använder just nu. Fokusera på fukt. Fukt, fukt, fukt! Om du använder hårolja, även i topparna, testa att inte använda hårolja. Jag har slutat använda olja och fokuserar endast på hårvårs som fuktbombar.

Frågor, tveka inte att skriva i kommenteratsfältet nedan! 🙂

Så du funderar på att släppa taget om plattången, bravo! Jag applåderar dig, för jag vet hur jobbigt det kan vara. Nästan som ett inbyggt beteende, och precis som ett inbyggt beteende kan det manifestera sig i våra yttre handlingar. Om du inte har läst första artikel så hittar du den här (klick)!

En av de störta utmaningarna för mig var att få tillbaka mina lockar. Mitt hår såg spretigt ut, lite som en svart bomullstuss som hade fått en mild elchock. Inte nog med att det var trott och strävt, så levde det sitt egna liv. Ena dagen såg det helt ok ut, och nästa dag såg det ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Och dessa skillnader såg endast jag, mina vänner märkte ingen skillnad. Och låt mig vara den första som säger det: de kommer inte se skillnad heller för ingen kan ditt hår som du kan det (tom min håtstylist säger det till mig).

I denna video på IGTV nämner jag det kort, men jag tycker att vi behöver verkligen lägga grunden så att ni är utrustade med rätt tankesätt för att få en hållbar relation till era lockar.

Ingen dag ser ut som den andra

Vi har alla en idé om hur vi vill att håret ska se ut. Det är inte hållbart. Jag fick lära mig den hårda vägen att mitt hår har ett eget liv och det livet vill inte forma sig efter någon annan. Med andra ord fick jag lära mig att släppa taget om hur jag ville att det skulle se ut och förstå att det finns några parametrar som påverkar hur mitt hår mår.

vädret

Det här skandinaviska klimatet är inte snällt mot lockar. Mina lockar mår bra i värme och en högre procentuell luftfuktighet. Tips: kolla i din väderapp (finns iaf på iPhone’s) hur fukt temperaturen ser ut för respektive dag för att bilda en uppfattning i när dina lockar mår som bäst. Trott och kallt klimat får mina lockar att se deprimerade ut.

hormoner

sorry ladies, det räcker inte med att det hormonella påverkar vår hud, kropp och humör men även håret. under mensveckan ser min hud glåmig ut, håret förvandlas till ett skatbo.

Mitt förhållningssätt: Roll with the punches! Jag applicerar samma filosofi kring min hudvård till mitt hår. Fukt, fukt, fukt! Drick mer vatten, se till att fylla på med fukt invärtes och addera produkter som tillför fukt till håret.

Disclaimer: Jag har slutat använda olja. Jag har märkt att det funkat helt enkelt inte för mig och att fuktbomba is key!

Hårkvalité

En av de störta bovarna till försämrad hårkvalitet är värmeverktyg. Genom att säga upp kontakten med din plattång kommer du automatisk få et bättre hårkvalitet, så snälla stå emot begäret för det dödar din naturliga hårtextur.

Jag tvättar mitt hår vart 7-10 dag. Jo längre tiden går desto längre försöker jag förlänga glappet. Vintertid är perfekt för att anamma The Bun. Dålig hårdag? Sätt upp det? Tråkiga lockar? Sätt upp det? Har tovorna i nacken börja likna dreads? Sätt upp det.

Om ni ser mig i uppsatthår så ä det garanterat för att lockarna börjar tappa sin definition och har börjat träda över till frizzy-land. Istället för att tvätta det sätter jag upp håret i en bulle i några dagar. Borsta inte håret, sätt upp det bara så du kan låta håret andas fler dagar mellan varje tvätt.

Pilla inte

Finns en risk att det här låter lite banalt enkelt, men det är så effektivt. Tidigare pillade jag hela tiden med mitt hår, jag ville få upp volymen, lägga håret på rätt ställe som ser för platt ut för att få rätt form osv.

Det jag har märkt efter att jag klippt lugg hur mkt det gör att inte röra håret. Och då menar jag verkligen att jag rör det minimalt.

Förra veckan fick jag en förfrågan om att skriva om hur jag gör på nätterna då denna person vaknade med toviga lockar dagen efter hon tvättat håret. Till en början har det mkt att göra med vilken frisyr vi har på lockarna, vill du addera volym osv.

Jag rör inte mitt hår från att jag har applicerat mina produkter i mitt hår. Jag kanske lägger en lock rätt här och där. men det är finjustering. Sedan rör jag inte det alls! Jag behöver vara low-maintnance i mitt hårunderhåll för Gudarna vet att jag har mkt hår på hjässan och jag skulle inte palla med en avancerad flerstegs rutin. Det räcker med att min hudvård har flera steg!

Jättetråkigt svar: men försök att inte pilla. Inte det minsta, inte om du absolut måste. Jag sätter varken upp mitt hår i en pineapple, eller sover på någon special handduk som jag vet att somliga gör. Däremot lägger jag håret upp, så att håret närmast naken blir det understa lagret mot kudden. Så när mitt huvud rullar runt om nätterna så är det understa lockarna som får ta stryk. Det är även de lockar som är mest definierade efter varje tvätt.

Nästa vecka kommer jag gå igenom vilka produkter jag använder, varför jag använder just dem och vilken skillnad det har gjort för mitt hår under perioden jag har använt det.

Jag möter ofta lockhåriga personer som plattar sitt hår och säger ”jag önskar jag hade dina lockar”. Inte ens jag hade mina nuvarande lockar när jag bestämde mig för att lägga plattången på hyllan. De var inte ens definierade, såg mer ut som en trött och spretig våg som inte visste vad hon skulle ta sig till.

Mycket har hänt längs med vägen, jag har fått en relation till mitt hår som jag inte hade innan. Jag har lärt mig mycket om lockigt hår, framför allt att det finns en vetenskap kring vad ett lockigt hår behöver och hur jag kan ta hand om det på bästa sätt.

Idag är mina lockar inte enbart definierade, texturen har ändrats och gått från att vara trötta vågor till krusiga fårkrullar (min benämning). I en artikelserie vill jag dela med mig lite av min kunskap, vi kommer gå igenom olika moment och jag kommer dela med mig allt från det mentala till curl hacks. På tal om det, förra veckan la jag upp en video på IGTV där feedbacken har varit fantastisk. In och kika här (direklänk till IGTV)!

Så här inledningsvis vill jag starta med att ge er tre punkter att reflektera över. Ta varje del som en måltid, ta in informationen, se hur det resonerar med dig. Väcker det känslor inom dig? Du behöver inte hålla med, men om det mot någon förmodan väcker en känsla av irritation, se om du kan följa den känsla av dess kärna. Framförallt vara snälla med er själva, hamna inte i en loop av negativa tankar. Syftet med det här första inlägget är att ge lite nyanser att reflektera över, det gjorde jag och det gav mig en ny grund att stå på. Framförallt ett nytt förhållningssätt.

(trötta spretiga lockar anno det året jag beslöt mig för att säga hejdå till plattången)

Stigma runt lockigt hår

Har du lockigt hår men tycker att du inte passar i det? Känner du att du inte är lika het/sexig/snygg i lockigt som i rakt? Kan du uppskatta lockigt hår på andra, men inte dig själv? Har du funderat på vart dessa tankar kommer ifrån?

Det gjorde jag. Jag tyckte lockigt hår på andra var magiskt, men trodde att jag såg bättre ut i rakt. Någonstans skav den där tanken. Jag var frustrerad på att behöva spendera kopiöst mkt tid på att platta håret. Det kändes inte värdigt.

Sanningen är den att det finns ett universellt stigma runt lockigt hår, precis som afro hår. Finns även en intressant studie att läsa för er som är intresserad av ämnet som heter ”Good Hair” ledd av Perception Institute. Eftersom jag är intresserad av sociologiska frågor började jag läsa på, ifrågasätta mina val och backtrackade allt. Jag landade i att jag jobbade emot mitt hårs naturliga natur. Det landade inte bra inom mig så jag kände att jag behövde lära mig att jobba med det jag har istället för att motarbeta det.

Värmeverktyg

Som sagt, jag la kopiöst lång tid på mitt hår. Dvs. minst 30-40 min att föna ut lockarna (det här är en rutinerad Sara, innan jag lärde mig hur jag skulle hantera borsten och fönen tog det bra mkt längre tid). Sedan drog jag igenom plattången och det kunde ta upp till 10 min om jag hade gjort ett bra grundarbete.

Hur tror ni att mitt hår mådde? Jag preppade med värmeskydd, men jag färgar ju även mitt hår så utgångpunkten är redan illa. Att sedan spendera så lång tid och extrem hetta för att döda håret naturliga struktur började kännas som mord. Jag dödade mitt hår, och sedan undrade jag varför min vårkvalité var dålig. Ingen logik!

(Zalandofest och pyntad med glitter, knappt ett år efter plattången och jag skiljdes åt. Vilken skillnad!)

Inspiration

När jag var liten gick jag till frisören och ville att han skulle klippa en page a la Robyn. Jag såg inte ut som Robyn efter han var klar. Jag inbillade mig att jag gjorde det, men allt eftersom veckorna gick växte frustrationen. Ni vet den där frustrationen man har efter man ha vart hos en frisör men kan inte återskapa looken.

Och andra sidan, det fanns inga kvinnor från mellanöstern i media för jag ens skulle kunna hitta inspiration. Det närmaste jag kunde komma var kvinnor mer afro hår, vilket skiljer sig extremt mkt från min vårkvalité.

Det var först när jag var 13-14 år jag träffade en otroligt vacker persisk tjej med de mest fantastiska lockarna. Hennes hår var både stort, och långt. Det var honungsfärgat, med slingor. Hela hon lyste, på råga av hennes skönhet var hon otroligt intelligent. Vi utbytte några ord, men hela hennes närvaro burned a mark in my consciousness. Jag minns än idag råden hon gav mig då och vilken energi hon utstrålade.

Minnet av henne kom tillbaka igen när det började krypa i mig att det inte kändes rätt att locka håret. Så istället för att titta tex på personer med skandinaviskt ursprung för hårinspo sökte jag mig till personer som faktiskt ser ut som jag på Instagram. Det är ett mer realistiskt utgångsläge, vare sig jag tittar på frisyren eller hårfärgen.

Nej, ditt hår kommer inte ligga lika perfekt som ”Anna”. Men du har troligen fler och tjockare hårstrån på ditt huvud än ”Anna”. Och jag lovar att ”Anna” önskar hon hade ditt hår. Gräset är inte grönare på andra sidan, gräset blir grönare där du vattnar det. Så varför inte värna om det du faktiskt har?

Tror ni att jag uppskattade mitt hår förut? Svar: nej. Idag skaver det inte inom mig när jag får beröm för min lockar, det är mitt drömhår.

Trodde jag det kunde se ut så här? Svar: nej. Lockigt hår har ett eget liv. Kind of like it’s a entety o it’s own. Efter gett henne kärlek och lyssnar på henne så har hon vuxit till att bli en fantastisk krusig och lockig varelse.

Så om du önskar att dina lockar såg ”bättre” ut, att andra passar mer i lockigt hår än dig, ta dig en funderare. Ställ dig själv mot väggen, var ärlig och kolla på vart dina argument bottnar i. Vi är mer hjärntvättade än vad vi tror och vill gärna erkänna för oss själva, jag fattar det, men vad skulle vara möjligt om vi lärde oss att se på situationen ur ett annat ljus (eller textur)?

”Sara, du behöver vara snäll mot dig själv.” Jag kommer aldrig glömma första gången min bästavän sa den meningen. Nog hade jag hört tidigare att jag kunde vara hård mot mig själv, men jag vilade i att det berodde på mina ambitioner och mål i livet. Det jag inte kunde se där och då var att visst är det fint att ha mål och ambitioner för oss själva, men det är verkligen inte allt.

Men låt oss vara ärliga. Vi lever i en värld som hyllar mål och ambitioner, ju mer du presterar på en dag, desto duktigare är du. Vi kvinnor ska vara så mkt på en och samma gång, vi ska ha en karriär, en god ekonomi, se ”bra” ut, ha en hälsosam livsstil, ha goda relationer, förhållande, resa iväg på magiska resor osv osv. och under ett dygn ska vi maxa allt genom att trycka in allt vad livet innebär under dessa 24 h.

Sedan om det inte är illa nog, så uppmuntrar vi kvinnor varandra till den här hetsen. Det är exakt samma hets och belöningsmetodik som när vi var små flickor. Vi fick beröm och blev sedda när vi gjorde något bra, fick bra betyg, gjorde bra ifrån oss hemma osv osv. DUKTIG FLICKA!! Det som är så otroligt farligt med detta är att en person kan bygga upp sin persona och identitet på hur bra hen gör ifrån sig, istället för att bygga sin person ifrån vem hen egentligen är. Jag kallar det för Duktiga flickan-syndromet.

Nästa steg av problematik av syndromet är att personer som lärt sig att hitta sitt egenvärde i sina prestationer, gör detsamma med sin omgivning. Vi uppmuntrar varandra när vi är duktiga. ”Åh vad duktig du är!” eller ”Vad duktig du är som tränar”.

Hur många gånger har ni hört den? Blir ni inte provocerad? Varför är jag duktig som tränar? När jag egentligen gör det av kärlek och välvilja till min kropp och mitt psyke. Jag gör det inte för att vara duktig, jag gör det för att jag vill ta hand om mig själv och ta hand om den här fysiska kostymen till kropp. Inte för att vara duktig, för vem är det jag är duktig för? Dig? Nej tack! Du kan gå och ”vara duktig” för dig själv om du vill, jag har inte det behovet.

Den störta anledningen till varför vi, dvs samhället inte mår bra är för att vi har tappat kontakten med oss själva. Vi vet inte hur vi ska älska oss själva.  Och istället för vara i kärlek och agera i  kärleken har vi hamnat i ett ändlöst ekorrhjul där prestationer mäts i karriär, bostadsrätter, vilket område du bor i (Sthlm är bajsnödigt like that), vilken märkesväska du köpte senast, eller vilken bil du rullar i. Jag var själv där för några år sedan, fast jag i flera år försökte back-to-back att var snäll med mig själv. Till slut kom jag till en punkt där jag insåg att jag behövde göra en drastiska åtgärd. Och det gjorde jag. Att leva ett liv baserat på prestationer, ändlösa mål är inte ett värdig liv för mig. Det skulle vara en tidsfråga innan jag går i väggen.

Att agera i kärlek mot dig själv är en enorm skillnad. Jag fick riva ner murar och väggar jag byggt för att komma närmare mig själv. Murar och väggar som jag tidigare byggt för att skydda mig. Nu fick jag lära mig att bli mjuk, att prata med mig själv med vördnad, med kärlek och omtanke. Jag fick lära mig att släppa alla borden, vilket innebar att jag fick lära mig att lyssna på mig själv på ett sätt som jag aldrig har upplevt innan. Den där rösten är inte som ditt ego, ditt ego kan hetsa till mkt men din själ har en subtil röst. Med hjälp av meditation, fantastiska vänner, lärare och spirituella coacher skalade jag av lager för lager. Och jag fortsätter och skala av. För vad är mer värdefullt än att leva ett liv fylld av kärlek?

Förr, när jag tränade för att jag ville se ut på ett visst sätt, satte jag upp mål på hur många dagar i veckan jag skulle träna. När jag inte höll det, piskade jag mig själv med hur kass jag var.

När jag började träna för att jag genuint vill ta hand om min kropp, har antalet gånger i veckan inte spelat någon roll. Jag lyssnar på kroppen, jag pratar med henne, om hon känner sig tung och trött en dag så är det viktigare att hon får vila ut. Vi får se hur det känns imorgon. Känns det inte rätt då, då vilar vi en dag till. Jag är inte fysiskt aktiv för att jag ska se ut på ett visst sätt, jag tränar endast för att det får mig att må bra och stärka kroppen så hon pallar med det här livet och allt jag vill göra. Bi-produkten av hur jag lever idag har däremot bidragit till att jag är i mitt livs bästa form, och jag fyller 35 i november. Men det är av många aspekter.

En av dem viktigaste aspekterna är att jag är inte det minsta intresserad i hur andra lever sina liv. Mitt fokus är att jag ska vara så snäll och ärlig jag kan mot mig själv, det mynnar ut i allt jag gör. Även när jag hjälper och coachar andra i att få kontakt med sig själva och deras spirituella resa. Som lärare, är det av högsta vikt att alltid practice what I preach och vara autentiskt i alla lägen.

Vad andra tycker om mig, är verkligen inte min ensak. Jag vill endast bry mig om hur jag förhåller mig till mig själv och låter det ljuset vara min ledstjärna i allt jag gör. Längre fram vill jag dela med mig mer i detalj om alla dessa radikala förändringar, men just nu befinner jag mig i ett av mitt livs störta transformationsfaser och med respekt för det har jag valt att avvaktat med att offentliggöra hela storyn.

Vad tycker ni om duktiga flickan-syndromet? Något ni har egen erfarenheter av? Hur handskas ni med samhällets alla måsten? Hur gör ni för att vara snälla med er själva? Speciellt dem dagarna det är lättast att vara hård? Som vanligt, inget gör mig gladare än att läsa era kommentarer och erfarenheter. Jag lär mig så mkt genom er och vill fortsätta kultivera en plattform där var och en kan hitta redskap till att komma närmare sin egna kärna. Jag hoppas att ni har en rofylld söndag, fylld med kärlek till er själva. Ge dig själv en stor kram från mig och kom ihåg att vara snäll mot dig själv.

Så länge som jag kan minnas, har jag ogillat mitt naturliga hår. Från att mamma ville sätta upp det i söta frysyrer när jag var liten, det var inte min grej redan då. Det tog inte lång tid innan tofsar och allt annat åkte av.

När jag kom upp i åldrarana och började jag intressera mig för mode och kläder blev håret ännu en börda. Till en början startade varje frisörbesök med: oj vad mycket hår du har! Nästan som att man inte vet vart man ska börja.

Jättebetryggande, tack frisörer! När Robyn slog igenom i lågstadiet var jag bara tvungen att klippa mig, jag ville ha hennes frisyr. I brist på representation av människor som liknande mig själv gjorde, jag som alla barn gör och apade efter det som fanns att apa efter. Men det blev ju inte lika snyggt som dem andra, mitt hår hade ett eget liv och även om frisören hade tunnat ut tre fjärdedelar av mitt hår såg jag ut som hej-kom-och-hjälp-mig.

När Kelis slog igenom med ”Milkshake” föll jag hårt för hennes hår. Jag kunde identifiera mig mer med henne till skillnad från Robyn. Och nej, jag hade ingen aning om att Kelis hår inte var äkta. Hon hade det snyggaste håret och jag ville ha det också. Men hon hade mindre lockar, och jag var fast besluten så jag rullade upp håret i piprensare och permanentade barret. Snygg? Ja. Coolt? Ja. Sexigt? Ehhhhheee? Nä. Jag kände mig snyggast i rakt hår. Men att få det där raka håret tog mig minst 45 min av hårt och svettigt arbete med produkter och plattänger.

Det fortsatt så, minst 10 år till där jag någonstans hade fått för mig att rakt hår var finare. Snyggare. Hetare. Sexigare tom. Det var först när Elsa för några år sedan på en resa i Köpenhamn uppmuntrade mig till att köra mina naturliga lockar,  jag lyssnade och sedan dess har jag istället för att motarbeta mitt hår försökt att jobba med det. Jag tog en paus från hårfönen och plattången. ”Varför har du aldrig haft lockigt innan?” blev standardfrågan. Svaret kom till mig senare.

Stigmatiseringen av lockigt hår stannar inte vid afrohår. Efter insett hur påverkad jag varit av hur media framställer vackert och inte vackert behövde jag ställa frågan vidare. Jag lyfte frågan hos andra lockiga vänner om dem kunde känna sig lika sexig i lockigt som i rakt. Och ja, även mina svenska vänner med lockig hår. Svaret blev alltid vart detsamma, även hos mig. Är vi så pass influerade av vad medias ideal? Tyvärr. När jag gick i lågstadiet blev jag alltid förvånad när jag såg en person som inte hade ett typisk nordisk utseende. Det här med representation fanns inte. Jag glömmer aldrig när jag såg Alice Bah på TV, till en början var det högst ovanligt och för det andra kände jag att det fanns någon att relatera till. Nästa. Men dem hade inte lockigt hår heller?

Sanningen är den jag har otroligt vackra lockar, jag älskar mitt hår idag.  Däremot kan jag bli ledsen när det slår mig hur blind jag har varit. Att jag har velat ha något annat hår istället för att uppskatta det jag har. Världen vi lever i har en tendens att influera oss alla. Vad vi exponeras för, och hur det i sin tur påverkar vårt förhållningssätt. Därför är det viktigt för mig att lyfta om dessa ämnen, och bjuda in er till att ifrågasätta vart era skönhetsideal kommer ifrån.  I er tysthet, för en själva, var bara ärlig med dig själv och se vad du får för svar.

Självklart hoppas jag att ni delar er syn på hur ni ser på stigmat, det skulle göra mig så glad att få ta del av era kommentarer och insikter.