Jag har under en längre period haft rodnad i huden men inte brytt mig så mycket om det förens ett par månader sedan när rodnaden började öka och framför allt se mer intensiv ut.

Under de senaste månaderna har jag delat med mig på Instagram om min ”Operation: Reduce Redness”, dvs mitt mission att få bukt på vad det beror på, samt en jämnare hudton. Jag har bytt ut en del produkter, för att stärka hudbarriären och dämpa rodnaden. Samtidigt har min intuition pekat på kosten, min inre röst har pekat mot att mitt socker- och glutenintag behöver ses om. Men som den envetna människan jag är så har jag valt att ignorera. Det är mkt enklare att sminka över huden med CC-cream och låtsas som det inte finns, än att titta på den riktiga faktorn: socker och gluten.

Häromkvällen käkade jag middag med en vän, hon undrade hur det gick med min ”Operation: Reduce Redness” och om jag hade noterat någon förändring i huden. Jag berättade att jag inte hade märkt någon större skillnad, och att jag intuitivt hade fått mina pings att det är kosten som är en störta faktorn till rodnaden. Tanken av att inte äta godis och socker är lite ångesttriggande, det tar emot i kroppen. Det känns inte jättekul, tankar som ”vad ska jag äta då uppstår” vilket pekar på att mitt anknytningsmönster till socker behöver ses om.

Så vad är socker till mig? Socker är njutning, det är tröst. Jag älskar godis, och låt mig inte prata om choklad. Jag konsumerar socker dagligen, och som vanligt tror jag att jag är odödlig. Dvs. samma tankar som jag hade kring att gå in i väggen, det är sånt som händer andra. Inte mig. Det är ju mkt enklare att tro det, än att inse faktum att mitt beteende kring vad jag stoppar i mig är influerad av ett mkt djupare spektra.

Igår var jag på en behandling hos Lyko i deras fina concept store på Birger Jarlsgatan i Stockholm för en behandling med Mesoe Estetics produkter. Efter konsultation av hudterapeut och därefter en hudläkare fick jag det konstaterat att jag har Candida som har kommit upp i ansiktet. Hudläkaren berättade att jag behöver detoxa från socker, gluten och salt i 8 veckor. Om jag fuskar, behöver jag starta om helt och håller och om jag fortsätter som jag gör kan det här övergå till en kronisk sjukdom.

Initialt var det skönt att få höra det av någon annan. Att det har gått så pass långt att jag riskerar en kronisk hudsjukdom är definitivt motiverande att motså socker, speciellt när jag redan har en kronisk hudsjukdom. Men allt eftersom timmarna gick, så kröp en ångestladdad sorg upp. Jag satt med känslan, tittade på den, kände in i den, och andades i den. Känslan kom som en våg och efter suttit med den i knappt en minut var den borta. Påminde mig en del om ångestkänslorna som dök upp när jag gjorde min social media detox i höstas. Även om jag tycker om att äta sött, bröd och pasta känns det här som pushen jag behöver för att göra bättre val för min kropp.

Det var samma sak med min meditationspraktik, två dagar in på min morgonritual fick mig att må jättebra. Dag tre hoppade jag över och slutade med panikattack. Dels var det en rädsla för att må så igen som motiverade mig till att gå upp på morgonen, dels var det en en vilja av att komma ut från det mående pga det kändes så ovärdigt att behöva leva med den ångesten jag bar. Jag vet att jag inte är ensam om att tänka så här, att vila i en tro att man är odödligt tills den dåliga nyheten eller incidenten knackar på dörren. Jag har alltid varit enveten, redan som barn när jag skulle lära mig att gå drog jag mig upp genom att hålla i bordskanten i vardagsrummet. Huvudet slog alltid i undersidan av bordskanten och jag föll ner på golvet. Jag repetrade samma sak flera gånger, tills jag lärde mig att reglera mitt huvud så jag inte skulle slå i kanten har min mamma berättat.

8 veckors detox av socker, gluten och salt börjar NU!

Känner ni till vad Candida är? Har ni haft det själv? Hur gick du tillväga för att läka? Och det här med sockret, har ni tips på hur jag håller mig borta från socker? Alla tips mottages, jag behöver verkligen all hjälp jag kan få.

Mitt hem min fristad, där jag kan slappna av på riktigt och för att kunna göra det har jag dem senaste åren börjat rensa energin i mitt hem. Vi har en tendens att samla på oss mkt under dagen, även om det betyder att sitter hemma och jobbar en dag så kan du plocka upp andras energi just genom telefonen. Den apparaten må möjliggöra att vi kan se, prata osv med varandra i realtid och det finns en koppling till sociala medier. Samma teori gäller här.

Sedan jag började applicera några enkla steg till min städning så har processen av städning blivit betydligt mer intressant, jag har mkt lättare att finna ro varse sig det gäller att komma ner eller att hitta fokus och koncentration. Jag sover mkt bättre dessutom!

Om ni vill lära er sex enkla steg för att göra 180 graders skillnad på energin i ditt hem – klicka in på Atelier The Ché, här!

Just nu befinner jag mig i en stuga i skogen, långt borta från Stockholm. Insta-detoxen inspirerade till att ta en paus från stan. Redan i början av oktober delade jag mina intentioner för Oktober på Instagram, ni hittar dem under höjdpunkter. Nämnde bland annat att jag vill spendera mer tid i naturen, sakta ner och ladda på mer energi.

På tal om mer energi, nästa vecka när jag är tillbaka i Stockholm ska jag gå på workshop, yoga, mental och känslomässig utrensning. Jag får ofta frågor kring vilka healers jag jobbar med, vare sig det är medial vägledning och energiarbete eller vilken kinesolog jag går till. Därför vill jag passa på och tipsa er om nästa veckas planer. Workshoppen hålls av Jessica Norell, en av mina intuitiva coacher som jag har gått till i över ett år och Litiza Kapil som står för yogan.

Jag har signat upp mig på den här workshopen för att jag vill ha mer redskap i hur jag tar hand om min fysiska, mentala och känslomässiga kropp. Jag kommer få lära mig yogaövningar som jag kan använda på arbetsplats, på flygplatser (perfekt för oss som reser, vare sig det är privat eller jobb) och innan läggdags. Just eftersom mitt jobb kräver mkt tid framför datorn vill jag ge mig själv och min kropp alla förutsättningar för att den ska palla med ett långt liv. Känns även jättekul att expandera mina yogakunskaper.

Förutom det kommer Jessica ”blasta” out känslomässigt skräp, haha. Min typ av definition av energiarbete. Det betyder att jag kommer städa ut gammalt skräp som tynger mig, dvs jobba med det omedvetna programmeringar som håller mig tillbaka från att expandera ut i min fulla potential. Och mer, kika in här för info om workshopen.

Jag har gått på flera av Jessicas workshops, så jag kan verkligen rekommendera henne. Ni kanske känner igen henne från programmet Förnimmelse av Mord som gick på kanal 5, där hon hjälpte polisen lösa mord med hjälp av hennes förmåga.  Jag hoppas vi ses där!

Dag 1

Första dagen var känslosam. Många känslor kom upp, det var ångestladdat vilket intellektet ifrågasatte. Det gjorde mig frustrerad. Vart kommer dessa känslor ifrån? Och bottnar dem verkligen i en app?!

Eftersom jag är introspektiv person började självrannsakan, jag scannade känslorna, back-trackade dem och mina vanor. När jag var på väg att plocka upp telefonen av ren rutin för att slö-scrolla blev jag påmind. Det var paradoxalt, ångest blandat med lättnad.

Sedan flera månader tillbaka har jag kommit på mig själv betvivla hur jag använder sociala medier. Faktum är att i grunden är jag inte intresserad i vad andra gör. Spendera tid på att se vad andra människor gör och inte gör gjorde mig lite provocerad när jag egentligen kan spendera den tiden på att göra alla 12492148702480 miljoner saker som jag faktiskt VILL göra.

Nu behövde jag inte det, lättnaden hörrni!

Dag 2

När jag vaknade på söndagmorgon låg jag kvar i sängen. Mobilen låg på laddning bredvid sängen, istället för att plocka upp den låg jag kvar och drog mig en stund till innan jag gick upp för att påbörja min morgonrutin.

Vilken skillnad! Att få vara i min egna energi, utan intrång. Inga distraktioner. Inte för att någon har orsakat intrånget på mig, jag tillät det själv.

Jag spenderade större delen av dagen hemma hos en vän, helt plötsligt hör vi musik utanför. Vi ställer oss upp och går mot fönstret för att se vad som händer då möts av en fantastisk cykelkaravan susade förbi hennes våning på Odenplan. Föreställ er cyklar i alla möjliga former och varianter. Seniora cyklisters som väl som barn. Min första tanke var: vart la jag telefonen? I nästa sekund blir jag påmind,  jag stod kvar med min vän. Vi njöt av synen och jag landa i att jag behöver egentligen bara vara här och nu.

Senare på kvällen låg jag i sängen och läste en jätteinressant metafysisk bok från 1920-talet och somnar sittandes. Jag kommer inte ens ihåg när det hände senast, eller jo… när jag tänker efter, det var c. 6 år sedan när jag bodde i LA.

Dag 3

Andra dagen där sociala medier inte är en del av min morgon, vilken skillnad det gör! Att göra min morgonrutin utan att bli påverkad av bruset. Istället har jag kultiverat min egna energi, nästan som att bli inlindad i en kokong av kärlek och högt vibrerande energi.

Ångesten är borta, utredd. Det handlade aldrig om Instagrams frånvaro, snarare närvaro. Hur dess närvaro tog upp tid och energi som jag har kunnat förvalta på bättre sätt.

Jag saknar inte Instagram ett dugg, jag tycker det är skönt att ingen vet vad jag gör. Snubblade över ett avsnitt med Dr. Adam Alter där han pratar om sociala medier och skärmberoende. Han talar bland annat om hur de olika gränssnitten på sociala medier har utvecklats. Det hjälpte mig att kunna kartlägga mitt tidigare beteende i relation till psykologin bakom dessa gränssnitts uppbyggnad.

Det slår mig hur vår omgivning vill få vår uppmärksamhet, vare sig det är traditionell- eller digital media. Om vi inte besitter kunskap eller självinsikt är det så lätt att falla för dessa strategiska konstruktioners metoder som vill äga vår tid och uppmärksamhet.

Hur ser era vanor ut? Brukar ni plocka upp telefonen det första ni gör på morgonen, och kvällen innan ni lägger er? Har du någon gång reflekterar över hur du använder sociala medier, och varför? 

Jag har tidigare nämnt att jag har velat ta en paus från sociala medier. I lördags hände det, det kom bara, spontant, men ändå inte. Jag skrev på min story att jag försvinner ett tag.

Jag raderade appen från min telefon, därefter noterade jag olika känslor som kom som en våg efter den andra. Jag tycker det är intressant att notera vad som kommer upp inom mig, och jag noterade var hur invävt det är för mig att dokumentera och uppdatera. Och att inte göra det, gav utrymme för något annat.

Därför ska jag föra en liten dagbok här på bloggen så ni kan följa med mig på den här resan, så får vi tillsammmans se vad som kommer ut på andra sidan. Jag vet inte hur lång pausen blir,  jag kör så länge som det känns rätt.

Har du tagit pauser från sociala medier? Eller velat göra det? Haka på mig, så gör vi det tillsammans. Min generella uppfattning är att många jag pratar med upplever att det börjar bli lite mättat – visst för det med sig mkt gott. Samtidigt som det handlar om att ha en sund relation till sin telefon och appen.

Spenderar vi tiden medvetet, eller fyller i tomrum, förvillar tiden, istället för att vara här och nu. Eller har det gått så långt att det börjar bli ett inbyggt auto-pilot-beteende? Ett flyktigt beteende? Hur tänker ni?

Just nu är jag väldigt sugen på blåa stickade tröjor, som tex den på bild från det här stället. Nedan har jag tagit fram några andra favoriter.