Jag har under en längre period haft rodnad i huden men inte brytt mig så mycket om det förens ett par månader sedan när rodnaden började öka och framför allt se mer intensiv ut.

Under de senaste månaderna har jag delat med mig på Instagram om min ”Operation: Reduce Redness”, dvs mitt mission att få bukt på vad det beror på, samt en jämnare hudton. Jag har bytt ut en del produkter, för att stärka hudbarriären och dämpa rodnaden. Samtidigt har min intuition pekat på kosten, min inre röst har pekat mot att mitt socker- och glutenintag behöver ses om. Men som den envetna människan jag är så har jag valt att ignorera. Det är mkt enklare att sminka över huden med CC-cream och låtsas som det inte finns, än att titta på den riktiga faktorn: socker och gluten.

Häromkvällen käkade jag middag med en vän, hon undrade hur det gick med min ”Operation: Reduce Redness” och om jag hade noterat någon förändring i huden. Jag berättade att jag inte hade märkt någon större skillnad, och att jag intuitivt hade fått mina pings att det är kosten som är en störta faktorn till rodnaden. Tanken av att inte äta godis och socker är lite ångesttriggande, det tar emot i kroppen. Det känns inte jättekul, tankar som ”vad ska jag äta då uppstår” vilket pekar på att mitt anknytningsmönster till socker behöver ses om.

Så vad är socker till mig? Socker är njutning, det är tröst. Jag älskar godis, och låt mig inte prata om choklad. Jag konsumerar socker dagligen, och som vanligt tror jag att jag är odödlig. Dvs. samma tankar som jag hade kring att gå in i väggen, det är sånt som händer andra. Inte mig. Det är ju mkt enklare att tro det, än att inse faktum att mitt beteende kring vad jag stoppar i mig är influerad av ett mkt djupare spektra.

Igår var jag på en behandling hos Lyko i deras fina concept store på Birger Jarlsgatan i Stockholm för en behandling med Mesoe Estetics produkter. Efter konsultation av hudterapeut och därefter en hudläkare fick jag det konstaterat att jag har Candida som har kommit upp i ansiktet. Hudläkaren berättade att jag behöver detoxa från socker, gluten och salt i 8 veckor. Om jag fuskar, behöver jag starta om helt och håller och om jag fortsätter som jag gör kan det här övergå till en kronisk sjukdom.

Initialt var det skönt att få höra det av någon annan. Att det har gått så pass långt att jag riskerar en kronisk hudsjukdom är definitivt motiverande att motså socker, speciellt när jag redan har en kronisk hudsjukdom. Men allt eftersom timmarna gick, så kröp en ångestladdad sorg upp. Jag satt med känslan, tittade på den, kände in i den, och andades i den. Känslan kom som en våg och efter suttit med den i knappt en minut var den borta. Påminde mig en del om ångestkänslorna som dök upp när jag gjorde min social media detox i höstas. Även om jag tycker om att äta sött, bröd och pasta känns det här som pushen jag behöver för att göra bättre val för min kropp.

Det var samma sak med min meditationspraktik, två dagar in på min morgonritual fick mig att må jättebra. Dag tre hoppade jag över och slutade med panikattack. Dels var det en rädsla för att må så igen som motiverade mig till att gå upp på morgonen, dels var det en en vilja av att komma ut från det mående pga det kändes så ovärdigt att behöva leva med den ångesten jag bar. Jag vet att jag inte är ensam om att tänka så här, att vila i en tro att man är odödligt tills den dåliga nyheten eller incidenten knackar på dörren. Jag har alltid varit enveten, redan som barn när jag skulle lära mig att gå drog jag mig upp genom att hålla i bordskanten i vardagsrummet. Huvudet slog alltid i undersidan av bordskanten och jag föll ner på golvet. Jag repetrade samma sak flera gånger, tills jag lärde mig att reglera mitt huvud så jag inte skulle slå i kanten har min mamma berättat.

8 veckors detox av socker, gluten och salt börjar NU!

Känner ni till vad Candida är? Har ni haft det själv? Hur gick du tillväga för att läka? Och det här med sockret, har ni tips på hur jag håller mig borta från socker? Alla tips mottages, jag behöver verkligen all hjälp jag kan få.