Sara Che

Meditation är ofta förknippat med sittandes i lotusposition. Däremot är det inte det enda alternativet, det finns olika sätt att meditera och det bästa sättet att hitta vad som passar dig är att testa dig fram.

Första gången min vän gav mig en andningsövning att testa hemma tänkte jag att det inte kan vara så svårt att sitta stilla i tre minuter och fokusera på min andning. Jag hade fel, under den första minuten hade jag hunnit gå igenom allt jag borde göra, under andra minuten hade jag tappat räkningen av andningen helt. Jag kom inte till tre minuter, att stå och diska fick gå före. Textbook example, som jag brukar säga.

Inom Raja Yoga som jag läser, mediterar vi med öppna ögon. På så sätt förknippar vi inte det lugnet med stängda ögon och för det meditativa stadiet in till det dagliga livet. Jättespännande teknik! Men det är inte första tekniken jag använder, med tiden har jag testat olika alternativ som jag använder beroende

Kopp av tacksamhet

Min första kopp på morgonen är min kopp av tacksamhet. Idag börjar jag med en kopp varmt vatten och citronskiva, går lika bra med te eller kaffe. Syftet är att under tiden du dricker koppen vara här och nu, var närvarande av koppen, kanske tystnaden med intentionen att umgås med dig själv. Medan jag dricker min kopp ägnar jag mitt fokus till vad jag är tacksam för. Vad vi fokuserar på får vi mer av, så med andra ord sätter tonaliteten på din dag redan där och öppnar dig för att attrahera det in till dag.

Mindful promenad

Om du kan, lämna mobilen hemma. Gå ut på en promenad, kan vara en kortis där du är fokuserar ditt sinne på att vara här och nu. Känn dina fötter mot marken, notera vad du passerar och om tankarna rycks iväg kan du komma tillbaka genom att fokusera på dina fötter. Notera hur du andas, hur känns luften. Notera hur du känner här och nu, var snäll med dig själv och tankarna börjar rycka. Det händer, det är inget mer med det.

Dagbok

Jag älskade att skriva dagbok när jag var liten, något jag börjat göra igen. Det kan vara allt från att jag skriver längre reflekterande poster, till att vissa dagar skriver tre saker jag är tacksam för.

 – Gratitude changes your attitude – 

 

Binaural toner

Jag tycker verkligen om att lyssna på binurala toner när jag har svårt att fokusera mig, eller befinner mig i en stressig miljö och behöver ta min energi ner. Tonerna ”tvingar” din hjärna i tillstånd av avslappning , fokus och även balansera chakran. Jag har skapat en offentlig Spotify spellista som jag uppdaterar kontinuerligt men härliga binurallåtar, jag lyssnar på dem när jag mediterar, behöver fokusera, rensa energi och ibland när jag ska ta en nap. Jättebra verktyg, du behöver inte göra så mkt, musiken gör det nästan åt dig.

Mantra chant

Jag snubblade över mantra chanting av en slump när jag lyssnade på Gabrielle Bernstiens tal under Wanderlust, rent instinktivt började jag chanta med i slutet av klippet och blev överraskad över vilken kraft chantingen hade. Jag brukar återbesöka just detta klipp för att det är en glädjehörjare, hela jag var i lyckorus efter den korta chanten. Kan även rekommendera att ni lyssnar på hela klippet. Gabrielle är en student till en av mina personliga favoritlärare, Marianne Willisamson, författare till ’A Course in Miricles’ som förändrade mitt liv när jag bodde i LA. Gabrielle föreläsar om samma principer och filosofi utifrån hennes perspektiv.

”Sara, du behöver vara snäll mot dig själv.” Jag kommer aldrig glömma första gången min bästavän sa den meningen. Nog hade jag hört tidigare att jag kunde vara hård mot mig själv, men jag vilade i att det berodde på mina ambitioner och mål i livet. Det jag inte kunde se där och då var att visst är det fint att ha mål och ambitioner för oss själva, men det är verkligen inte allt.

Men låt oss vara ärliga. Vi lever i en värld som hyllar mål och ambitioner, ju mer du presterar på en dag, desto duktigare är du. Vi kvinnor ska vara så mkt på en och samma gång, vi ska ha en karriär, en god ekonomi, se ”bra” ut, ha en hälsosam livsstil, ha goda relationer, förhållande, resa iväg på magiska resor osv osv. och under ett dygn ska vi maxa allt genom att trycka in allt vad livet innebär under dessa 24 h.

Sedan om det inte är illa nog, så uppmuntrar vi kvinnor varandra till den här hetsen. Det är exakt samma hets och belöningsmetodik som när vi var små flickor. Vi fick beröm och blev sedda när vi gjorde något bra, fick bra betyg, gjorde bra ifrån oss hemma osv osv. DUKTIG FLICKA!! Det som är så otroligt farligt med detta är att en person kan bygga upp sin persona och identitet på hur bra hen gör ifrån sig, istället för att bygga sin person ifrån vem hen egentligen är. Jag kallar det för Duktiga flickan-syndromet.

Nästa steg av problematik av syndromet är att personer som lärt sig att hitta sitt egenvärde i sina prestationer, gör detsamma med sin omgivning. Vi uppmuntrar varandra när vi är duktiga. ”Åh vad duktig du är!” eller ”Vad duktig du är som tränar”.

Hur många gånger har ni hört den? Blir ni inte provocerad? Varför är jag duktig som tränar? När jag egentligen gör det av kärlek och välvilja till min kropp och mitt psyke. Jag gör det inte för att vara duktig, jag gör det för att jag vill ta hand om mig själv och ta hand om den här fysiska kostymen till kropp. Inte för att vara duktig, för vem är det jag är duktig för? Dig? Nej tack! Du kan gå och ”vara duktig” för dig själv om du vill, jag har inte det behovet.

Den störta anledningen till varför vi, dvs samhället inte mår bra är för att vi har tappat kontakten med oss själva. Vi vet inte hur vi ska älska oss själva.  Och istället för vara i kärlek och agera i  kärleken har vi hamnat i ett ändlöst ekorrhjul där prestationer mäts i karriär, bostadsrätter, vilket område du bor i (Sthlm är bajsnödigt like that), vilken märkesväska du köpte senast, eller vilken bil du rullar i. Jag var själv där för några år sedan, fast jag i flera år försökte back-to-back att var snäll med mig själv. Till slut kom jag till en punkt där jag insåg att jag behövde göra en drastiska åtgärd. Och det gjorde jag. Att leva ett liv baserat på prestationer, ändlösa mål är inte ett värdig liv för mig. Det skulle vara en tidsfråga innan jag går i väggen.

Att agera i kärlek mot dig själv är en enorm skillnad. Jag fick riva ner murar och väggar jag byggt för att komma närmare mig själv. Murar och väggar som jag tidigare byggt för att skydda mig. Nu fick jag lära mig att bli mjuk, att prata med mig själv med vördnad, med kärlek och omtanke. Jag fick lära mig att släppa alla borden, vilket innebar att jag fick lära mig att lyssna på mig själv på ett sätt som jag aldrig har upplevt innan. Den där rösten är inte som ditt ego, ditt ego kan hetsa till mkt men din själ har en subtil röst. Med hjälp av meditation, fantastiska vänner, lärare och spirituella coacher skalade jag av lager för lager. Och jag fortsätter och skala av. För vad är mer värdefullt än att leva ett liv fylld av kärlek?

Förr, när jag tränade för att jag ville se ut på ett visst sätt, satte jag upp mål på hur många dagar i veckan jag skulle träna. När jag inte höll det, piskade jag mig själv med hur kass jag var.

När jag började träna för att jag genuint vill ta hand om min kropp, har antalet gånger i veckan inte spelat någon roll. Jag lyssnar på kroppen, jag pratar med henne, om hon känner sig tung och trött en dag så är det viktigare att hon får vila ut. Vi får se hur det känns imorgon. Känns det inte rätt då, då vilar vi en dag till. Jag är inte fysiskt aktiv för att jag ska se ut på ett visst sätt, jag tränar endast för att det får mig att må bra och stärka kroppen så hon pallar med det här livet och allt jag vill göra. Bi-produkten av hur jag lever idag har däremot bidragit till att jag är i mitt livs bästa form, och jag fyller 35 i november. Men det är av många aspekter.

En av dem viktigaste aspekterna är att jag är inte det minsta intresserad i hur andra lever sina liv. Mitt fokus är att jag ska vara så snäll och ärlig jag kan mot mig själv, det mynnar ut i allt jag gör. Även när jag hjälper och coachar andra i att få kontakt med sig själva och deras spirituella resa. Som lärare, är det av högsta vikt att alltid practice what I preach och vara autentiskt i alla lägen.

Vad andra tycker om mig, är verkligen inte min ensak. Jag vill endast bry mig om hur jag förhåller mig till mig själv och låter det ljuset vara min ledstjärna i allt jag gör. Längre fram vill jag dela med mig mer i detalj om alla dessa radikala förändringar, men just nu befinner jag mig i ett av mitt livs störta transformationsfaser och med respekt för det har jag valt att avvaktat med att offentliggöra hela storyn.

Vad tycker ni om duktiga flickan-syndromet? Något ni har egen erfarenheter av? Hur handskas ni med samhällets alla måsten? Hur gör ni för att vara snälla med er själva? Speciellt dem dagarna det är lättast att vara hård? Som vanligt, inget gör mig gladare än att läsa era kommentarer och erfarenheter. Jag lär mig så mkt genom er och vill fortsätta kultivera en plattform där var och en kan hitta redskap till att komma närmare sin egna kärna. Jag hoppas att ni har en rofylld söndag, fylld med kärlek till er själva. Ge dig själv en stor kram från mig och kom ihåg att vara snäll mot dig själv.

Scarf, Topshop. Jumpsuit, Zara. Halsband, Kristallrummet. 

Innan jag flyttade till USA var min hattsamling uppe i 30-något, jag började min samling med en lila basker som mamma köpte till mig när jag var 10 år. Jag älskade den, dock lite för kallt (jag bar den på sniskan för jag trodde att det var så den skulle bäras) för norrlandsvintrar så jag varvade jag öra.

Idag äger jag inte lika många huvudbonader, mest för att jag flyttat en hel del genom åren (och vill fortsätta flytta), men också för att jag vill inte äga många saker. Det är en av dem senaste insikterna från min senaste flytt. Min frihet och mobilitet betyder för mkt för mig för att låta ting ta upp onödig plats (läs: energi).

Nu när vädret har varit magiskt har jag föredragit att ha håret uppsatt, det känns som att jag har ett element på huvudet. Förutom att en huvudbonad ger en personlig touch så finns det massa praktiska fördelar också, som tex att du inte behöver kompromissa din look med en sämre hårdag. Jag som har lockigt hår tycker om att deep-condition 2-3 gr i månaden beroende på hur trott klimatet är, i vanliga fall sätter jag upp håret i en sträv bulle på hjässan. Men en turban kan jag lätt utöka antalet dagar jag låter håret gojsa in sig inpackningen. Idag tvättar jag håret 1 gång i veckan, sedan en lång tid har jag velat dra ner antalet tvättar då för att förbättra hårkvalitén – nu ska jag testa om det blir en skillnad.

Förutom att det är högst ovanligt att jag har på mig svart, ser ni en blå sten runt min hals. Det är en kristall som heter Blå Kalcedon. Jag har under åren använt mig av kristaller då varje kristall besitter en speciell energi och frekvens. det betyder att vi kan aktiv jobba med den energin genom att bära kristallen.

Blå Kalcedon är en mjuk och glad sten som kan hjälpa oss att se det vackra i tillvaron. Den lyfter fram sanningen i oss och inspirerar oss att uttrycka vår inre röst på ett rakt och autentiskt sätt. På så sätt är det en helande sten för relationer människor emellan då den hjälper oss att uppriktigt tala med och lyssna på varandra. Det här är en sten som aktiverar det femte chakrat, halschakrat. som också är blå.

Alla kalcedoner symboliserar tålmodighet, beskydd och medkänsla. Vi lägger märke till oss själva och våra behov av gränssättande och hjälper oss härigenom att såväl kunna säga till och ifrån, på ett kärleksfullt sätt. Den kan ge oss lugn i häftiga diskussioner. Lindrar magsår och är en värdefull sten mot svettningar under övergångsåldern.

Använder ni kristaller? Om inte, vill ni lära er mer? Jag hoppas det för jag har massa content på ingång, bland annat har jag testat den omtalade jade-rollern. Mer om det kommer snart.

Förra veckan hade ni möjlighet att ställa frågor via Instagrams nya funktion, jag fick några kanonfrågor som jag vill lyfta här då många av oss handskas med just den typen av utmaningar, speciellt vi högsensitiva.

Fråga: Tips för att hantera familjemedlemmar som tillför negativ energi?

Till en början, att vara empatisk och/eller HSP innebär att du har fler sensorer än 80% av jordens befolkning. Bara det är en fantastisk sak att ta till sig. Du är inte som andra, och desto snabbare du kan acceptera det och leva efter dina behov kommer det bli lättare för dig att navigera dig runt livet. Det kan kännas utmattande, just för att du är uppkopplad på vad dem omkring dig känner och tänker (=energi) som om det vore din egna.

Och just för att du är HSP är du naturligt dragen till att vilja att dem omrking dig ska må bra, du sätter andras känslor före dig istället för att lyssna på vad dina signaler försöker säga dig. Speciellt när vi har familjemedlemmar som är negativt lagda.

Oavsett hur annorlunda du känner dig från familj, ha i åtanke att dem gör så gott dem kan i den stunden, även om det betyder att de brister i sitt beteende gentemot dig. Det betyder inte att dem har rätt att agera hur dem vill, absolut inte, men kanske vet dem inte bättre. Kanske har dem haft en barndom som har påverkat dem? Kanske har livserfarenheter format dem att resonera på ett annat sätt? Kanske finns det skillnader i generationer och även i det kulturella som präglat oss?

”When we know better, we do better” ­– Maya Angelou

Jag bär hennes ord i mitt hjärta, för att påminna mig själv att känna mer medmänsklighet till mig själv och andra. Eftersom du är HSP, är det naturligt för dig att ha tillgång till djupare känslor av medmänsklighet till din omgivning, det här är din superkraft! Din super power.

Sist men inte minst, sätt gränser från hjärtat. Jag kan tycka att order gränser har en negativ accessoasion, så är inte fallet när du sätter gränser från hjärtat. Du behöver inte ta plats i andras negativitet.

Det finns dem som tror på energitjuvar. Jag gör INTE det. Det här hade jag inte sagt för några år sedan men med erfarenhet har jag fått lära mig att ingen kan ta något ifrån mig, som jag inte är villig att ge upp. Ingen kan ta något ifrån dig, och om du blir påverkad av din omgivning är det endast upp till dig att ta ansvar för dig och din energi. När du agerar från total kärlek i dig själv, mynnar det ut i allt omkring dig. Negativa personer kommer inte påverka dig, så länge du inte tillåter det. Med det menas inte du ska peka med pekfingret hur andra ska betee sig, för så länge personer i din omgivning beteer sig på ett visst sätt signalerar det att du har den energin aktiv i dig själv.

Så vad kan du lära dig från situationen? Vad är det med din familjemedlems negativitet som du kan lära dig ifrån? Hur kan du ha ett öppet sinne för att dem, precis som du är en själ som har en mänsklig upplevelse, så har dem detsamma.

Tre enkla steg till förändring:

1. Vad innebär det egentligen att vara HSP
2. Kultivera och förvalta din kärlek till medmänniskorna
3. Sätt gränser och släpp taget med kärlek

Det tog mig många år att förstå att jag inte bara tog ansvar för andras känslor, men att jag även bar dem som de vore mina. Jag visste inte skillnaden, och ingen hade lärt mig. Jag kommer aldrig glömma första gången, första gången jag steg in i ett rum och kände andra, men tog ingen ägarskap för andras känslor. Oprah hade kallat det för ett ”Aha-moment”, och det är exakt så det kändes.

Aha! Det här är inte mina känslor. Jag kände på ett sätt innan jag steg in i rummet och efteråt kände jag något annat. Det var inte mitt. Vilken lättnad. Vilken insikt! Med denna lärdom vill jag avsluta med att varje steg räknas, det finns inga genvägar och endast du kan transformera situationen. Även om det inkluderar andra personer, som tex familjemedlemmar.

Hur gör ni för att hantera negativitet? Vad är era bästa tips till att handskas med personer som har en lägre frekvens?

Instagram är ett fantastiskt verktyg, genom åren har jag banat min karriär via appen och fått kontakt med fantastiska personer. Visst är det enkelt att hamna i ändlöst skrollande, just därför är det väldigt viktigt för mig att dem jag följer är inspirerande och autentiska i hur dem kommunicerar. Personer som vibrerar högre, och motiverar andra till att göra detsamma för dem själva.

Just därför vill jag dela med mig vilka amerikaner jag älskar att följa just nu. Det här är personer som jag ser upp till en privat nivå och professionellt. Personer jag gärna skulle vilja äta middag med och prata med i timmar, men tills dess så är jag glad för att jag kan prata med några av dem via DM’s.

Mumu

Jag blev introducerad av en vän som har följt henne länge på Instagram. Jag fastnade med gång när jag såg hennes stories, det här är en kvinna av högsta rang. Jag älskar hur medveten hon är, och hur passionerad hon är i att hjälpa andra kvinnor. Det är första gången jag ser en vit kvinna uppmana andra vita om deras privilegier och hur dem kan utbilda sig att få bredare perspektiv på världen. Hon är en konstnärssjäl, aktivist, mamma, lärare och barnbarn. Hennes stunder med hennes mormor gör mig gråtmild mellan deras härliga punsch lines. Hon har precis släppt en bok, jag ser fram emot att läsa den när den släpps.

Trueyouhealing

Ett av mina favoritspårk heter sarkasm, det är en medfödd skorpiontalang. Kristi, är en av mina favoritamerikaner på instagram pga hon talar detta språk och kombinerar det med humor. Föreställ er Gary V, i kvinnligt spirituellt format. Jag älskar att hon banar sin egna väg genom komedi och grov sarkasm.

Sah D’Simone

Jag snubblade över Sad’s konto pga han podcast intervju med Lalah Deliah, sedan var jag fast. Den här killen ger mig så mkt liv! Hans energi är fantastisk, sprudlande, sassy och zen. På hans instagram får du följa Sad i hans egna utveckling till hans arbete som coach. Jag älskar verkligen hans energi, så pass att jag laddade ner appen insight för att ta del av hans meditationer. Nu har han släppt en 5 min meditationsbok som redan toppat amazon, kika in här.

Laina Caltagirone

En advokat som sadlade om och lever sitt drömliv. Laina är ett testamente till att följa sin egna väg, du kan inte bli något annat än inspirerad. Hon jobbar i några veckor, och reser därefter i några veckor. Och hon lär andra att göra detsamma för sig själva. Hur? Kolla in hennes inta!

Lalah Deliah

Sist men verkligen inte minst! Kvinnan vars ord berör mitt hjärta. Varje. Gång. Det finns så mkt jag vill säga om henne, hennes texter, hennes känsla för att komponera meningar och hennes estetik. Hela hon i sitt uttryck får mig att tänka på grace.

Lalah är en underbar påminnelse i hur vackert det är att vara mjuk, att vara sårbar, att vara autentiskt och hur mkt styrka det finns i dessa egenskaper.