Den här dokumentären gör mig så glad! Glad för att det är ett kvitto hur vi pratar om det mentala, emotionella, fysiska och spirituella hör ihop. Glad för att illustrera att spiritualitet och mysticism är ett språk för att beskriva och förklara ämnen som vetenskapen äntligen har hittat sätt att mäta.
Även extremt glad när jag ser att de tar med personer som Marianne Williamsson (blir helt till mig när jag tänker på att hon ska ställa upp i nästa val), Joe Dispenza, Micheal Beckwith, Bruce Lipton, Anita Moorjani och Deepak Chpra för att nämna några.
Den här dokumentären ä lättsmält, men packad med så mkt information. Jag blir så glad att vetenskapen har börja komma ikapp, så med mätningar kan forskare som Bruce Lipton och Joe Dispenza visar att med hjälp av meditation kan vi skapa nya nergångar i hjärnan. Hur vårt mentala påverkar inte bara det emotionella men även det fysiska.
Som vanligt vill jag inte ta ifrån er upplevelsen att bilda er egna uppfattning, så se den och dela gärna med er om vad ni tycker.
Jag trillade nästan av soffan igår kväll när jag såg att Netflix har släppt ett nytt avsnitt av mitt favoritprogram: CHEF’S TABLE!! Tänk er små barn på julafton, sprudlande glädje, extas och förväntning. Jag blev helt till mig, och helt räligt så blir jag helt till mig bara av att skriva om det.
Ok, så varför denna lycka? Jo, om du inte har sett Chef’s Table så vill jag börja med att nämna: det här inte vilket matprogram som helst. Produktionen i sig är sammansatt på ett sådant seamless way, från hur scenerna är filmade, till vilket objektiv dem använder i produktionen (ja, jag är nördig!), till vilka låtar dem har valt, till hur de berättar historian bakom varje person.
En annan aspekt till varför jag älskar detta matprogram är hur den illustrera dessa personers resor. Oavsett vilken bakgrunds de har, eller kulturellt arv så lyfter programmet om hur respektive kock vald sitt hantverk. Jag har en sådan otrolig beundran för dessa personer, de har hittat vad som gör dem lyckliga och kör hela vägen ut. Och i berättelserna får vi se att den vägen är inte alltid enklast, de har inte alltid följt normen, de har inte alltid haft personer som har trott på dem. Men genom att lyssna på den där inre rösten och passionen till att skapa med mat, berätta en historia om mat har de skapat ett arv som personer får ta del av genom att kliva in i deras restaurang.
Min inre foodie gör volter av lycka, för det är just dessa parametrar som fascinera mig. Var får de sin inspiration ifrån? Hur sammanflätas det till den menyn de väljer att skapa? Från att ibland vara fine dining kockar till personer som gör en omtolkning av ”gatumat”. Jag älskar även hur programmet belyser deras vördnad till naturen och råvaror, om ni inte har sett avsnittet med Brazilienaren Alex Atala i säsong 2, gör det nu!
Min kärlek till mat går inte att beskriva, men om jag skulle försöka göra det skulle det lyda något i stil med: jag älskar hur människor samlas kring mat. Hur vi har samlats kring mat, delat med oss och tagit del av andra vid ett matbord, speciellt idag när gemene man har sitt ansikte upptryckt i en mobil 80% av deras vakna tid (överdrift men ni fattar poängen).
Jag älskar kulturer runt mat, från seder till traditioner. Jag själv kommer från ett land där vi har många seeder kring mat, and let me tell you: Persians are feeders personafied! Och då har jag inte ens tagit del av en bråkdel av mitt hemlands vackra matkultur. Så för mig är det en naturlig fallenhet att undra vart sederna kring mat, historian, traditionerna och arvet kommer ifrån. Även de sociologiska spektrerna som stigmatisering kring varför ngt ska anses vara bättre eller sämre. Som fine dining vs. street-food tex.
Även om jag själv inte är mkt till en kock (min grej är att baka), så fascineras jag av hantverket, kärleken som dessa kompositörer fyller i en rätt. Hur de kan veta hur kombination av smaker sammanflätar till hur kemin bakom de olika ingredienserna sammanväver en rätt. Helt ärligt, I could go on for days. Mat är livet, och livet är mat.
Netflix gör det igen! Jag snubblade över den här artikeln i Franska Vogue, efter några minuter av första avsnittet var jag fast. Ni vet, den där känslan, typ nästan kär.
På tal om kär, låt oss börja med det uppenbara. Natasha Lyonne’s hår är ren dröm! Stor applåd till stylisten, Lyonne’s karaktärs stil skapar en längtan efter 70-tals rock (och hör och häpna, blir lite sugen på svart tom), finns även en del andra karaktärer i serien vars stil är dreggelvänlig.
Jag älskar plotten, från hur hela serien byggs upp till hur historian skildras. Den lämnar utrymme för många teorier och bland alla filosofier finner jag mig själv bara älska den grova NYC dialekten, alla snabba och sarkastiska one-liners och Natasha’s raspiga röst ger mig liv. Ni förstår inte hur mkt jag älskar hesa raspiga röster!
Sjukt snygg serie, och då menar jag inte endast i form av det visuella då skaparna verkligen har fångat en NYC tonalitet som jag personligen går igång på, men även för att den är snyggt uppbyggd och rakt av briljant.
I don’t do do spoilers, se den och berätta vad ni tyckte. Tyvärr endast en säsong ute, längtar redan efter säsong 2!
Har ni sett Netflix nya serie You? Om inte, hett tips! Själv fastnade jag efter piloten och plöjde igenom alla säsonger på några dagar.
För att inte spoila’ för mkt: väldigt intressant kärlekshistoria, som egentligen är väldigt mörk men filmatiseringen och hur berättelsen är uppbyggd got me hocked. Kanske bara jag som förknippar Penn Badgley i kombination med NYC, och lite mörka vibbar till Gossip Girl? Men han gör det sååå bra.
Det finns verkligen många lager i den här serien, inte din klassiska kärlekshistoria men det är en av aspekterna som gör historian intressant. Plus att hur den skildrar dagens sociala medier kan påverka, är ytterligare ett lager. Vill som sagt inte avslöja för mkt, tycker den är sevärd och att ni ska framförallt bilda eran egna uppfattning.
Vad mer är mer synonymt med söndagar än Netflix & Chill? Oavsett om du chillar själv eller med någon annan har jag ett tips för dig. The World’s Most Extraordinary homes! Ett program om livsstil, inredning, arkitektur och mer. Första säsongen är uppdelad i fyra olika avsnitt: berg, skog, kust och underjord. Inte nog med att arkitekten Piers Taylor, och skådespelerskan och designentusiasten Caroline Quentin upptäcker hem som får dig att tappa hakan några gånger, så har dem även en magisk synergi som gör programmet så mkt mysigare.
Bådas kärlek och entusiasm för design och lösningar lyser igenom skärmen, ett program att sträcktitta på – fler gånger om! Du får ta del av personer bakom dessa hem, historian bakom, processen och mkt mkt mer.
Värt att nämna, jag hade aldrig övervägt att flytta från stan innan jag såg det här programmet och nu drömmer jag om att en dag designa mitt egna hem tillsammans med min bästavän (som också är arkitekt bygger på hennes egna tiny house ATM).
