Äntligen torsdag och nytt avsnitt ute! Jag hoppas ni inte missar detta avsnitt för det bjuds på en hel del skratt. Tips: kolla in min reaktion när jag ser OCH får hålla i det vi ska tillaga.
Som ni vet är jag helt inne på poppiga färger, i detta avsnitt varvar jag en sjukt snygg leopard klänning med en blå ögonskugga. Jag älskar kombinations av färger plus att det blåa bryter av leopardmönstret.
Och vilken smakfest! Jag är kär i asiatisk gastronomi och vill lära mig mer. Hur de jobbar med såser, smaker och kryddor. Det finns en vördnad för ingredienser i den asiatiska matkulturen, jag blir knäsvag bara av att tänka på det.
Till klänningen kombinerade jag ett par knähöga boots med jättesnygg 70-tals silhuetts. Den här klänningen är från en ”tall” kollektion, dvs är överkroppens längd något högre så ni vet om det om ni skulle vara sugna på att klicka hem plagget via Zalando. Fick så mkt komplimanger för denna, sitter verkligen som en smäck!
Det nya ansiktet hittar ni här – hoppas ni gillar! Ni hittar Weidao och alla dessa fantastiska rätter på Vasagatan 7 i Stockholm. Deras meny erbjuder rätter som är perfekt både till lunch så väl som middag. Tips: deras ramen är magi!
Jag trillade nästan av soffan igår kväll när jag såg att Netflix har släppt ett nytt avsnitt av mitt favoritprogram: CHEF’S TABLE!! Tänk er små barn på julafton, sprudlande glädje, extas och förväntning. Jag blev helt till mig, och helt räligt så blir jag helt till mig bara av att skriva om det.
Ok, så varför denna lycka? Jo, om du inte har sett Chef’s Table så vill jag börja med att nämna: det här inte vilket matprogram som helst. Produktionen i sig är sammansatt på ett sådant seamless way, från hur scenerna är filmade, till vilket objektiv dem använder i produktionen (ja, jag är nördig!), till vilka låtar dem har valt, till hur de berättar historian bakom varje person.
En annan aspekt till varför jag älskar detta matprogram är hur den illustrera dessa personers resor. Oavsett vilken bakgrunds de har, eller kulturellt arv så lyfter programmet om hur respektive kock vald sitt hantverk. Jag har en sådan otrolig beundran för dessa personer, de har hittat vad som gör dem lyckliga och kör hela vägen ut. Och i berättelserna får vi se att den vägen är inte alltid enklast, de har inte alltid följt normen, de har inte alltid haft personer som har trott på dem. Men genom att lyssna på den där inre rösten och passionen till att skapa med mat, berätta en historia om mat har de skapat ett arv som personer får ta del av genom att kliva in i deras restaurang.
Min inre foodie gör volter av lycka, för det är just dessa parametrar som fascinera mig. Var får de sin inspiration ifrån? Hur sammanflätas det till den menyn de väljer att skapa? Från att ibland vara fine dining kockar till personer som gör en omtolkning av ”gatumat”. Jag älskar även hur programmet belyser deras vördnad till naturen och råvaror, om ni inte har sett avsnittet med Brazilienaren Alex Atala i säsong 2, gör det nu!
Min kärlek till mat går inte att beskriva, men om jag skulle försöka göra det skulle det lyda något i stil med: jag älskar hur människor samlas kring mat. Hur vi har samlats kring mat, delat med oss och tagit del av andra vid ett matbord, speciellt idag när gemene man har sitt ansikte upptryckt i en mobil 80% av deras vakna tid (överdrift men ni fattar poängen).
Jag älskar kulturer runt mat, från seder till traditioner. Jag själv kommer från ett land där vi har många seeder kring mat, and let me tell you: Persians are feeders personafied! Och då har jag inte ens tagit del av en bråkdel av mitt hemlands vackra matkultur. Så för mig är det en naturlig fallenhet att undra vart sederna kring mat, historian, traditionerna och arvet kommer ifrån. Även de sociologiska spektrerna som stigmatisering kring varför ngt ska anses vara bättre eller sämre. Som fine dining vs. street-food tex.
Även om jag själv inte är mkt till en kock (min grej är att baka), så fascineras jag av hantverket, kärleken som dessa kompositörer fyller i en rätt. Hur de kan veta hur kombination av smaker sammanflätar till hur kemin bakom de olika ingredienserna sammanväver en rätt. Helt ärligt, I could go on for days. Mat är livet, och livet är mat.
Jag har troligen nämnt det här förut, och jag kommer fortsätta nämna det. Jag älskar frukost! Brunch är en förläning av frukost, också något jag gärna äter närsomhelst. Eftersom min vän och fellow foodie från LA är på besök föreslog jag på att besöka ett av mina personliga favoritställen i Sthlm som jag visste skulle gå hem hos henne.
Det finns många aspekter med Sthlm Brunch Club som gör den här foodien salig i själen. Till en början serverar dem brunch hela dagen. För det andra hittar du alltid flera saker, för den som gillar sött eller kanske sugen på ngt ”saltigt” (varför finns det inte ett bra ord för savoury på svenska?). Jag tycker även att dem är duktiga på att ge nya inslag till menyn utan att ta bort måltider som man gärna går tillbaka för.
Jag går gärna tillbaka för bland annat deras veganska French Toats, den är magisk. Den här gången slog vi på stort och beställde även in varsin shake, Death by Choclate. Chockladglass, brownie, fudgesås, toppad med grädde, saltade popcorn, mer brownie och rostad marshmallow. Jag trodde den skulle vara riktigt mastig med all choklad, men den satt så bra (men och andra sidan har jag inga problem med att trycka i min kopiösa mängder choklad). Ni kan kolla in deras milkshake meny på deras hemsida också.
Inredningen är hemtrevlig och enkel, personalen talar engelska vilket jag vill ge dem en eloge för att dem anställer personer som inte har svenska som modersmål. Jag älskar att fler företag och restauranger ger jobbmöjligheter till internationella personer.
För mig är Sthlm Brunch Club lite av en tillflyktsort, eftersom det känns så osvenskt. Kunde lika gärna vara ett brunchställe i USA, vilket jag älskar. På helgerna brukar det vara kö, det går inte att boka bord så se till att vara där i tid eller passa på under vardagarna då trycket är betydligt mildare.
