Sara Che

Jag blir så trött, så trött att jag behöver säga ifrån. Låt mig backa bandet för er, jag har flertal gånger bemött personer som har åsikter på att om man ”är en sak, så kan man inte vara något annat”.

Tillåt mig förtydliga, för något år sedan satt jag i en panel för lanseringen av ett hudvårdsmärke. Vi fick ingen information om vem hen var och dess bakgrund. När vi i panelen pratade om huruvida vinklingen på videoklippet för marknadsföringen gick hand i hand med varumärkets värderingar sa en person att det inte hade vart en trovärdigt varumärke om personen bakom var en modeprofil.

Ursäkta? Hur kan det ena exkludera det andra? Vi som har jobbat med media och marknadsföring vet att mode, skönhet och musik är tre grenar som har sammanflätats sedan medias begynnelse. Hur kan det inte vara trovärdigt att en person med modebakgrund gör en hudvårdslinje?  Om kommentaren hade kommit från en person som inte är verksam inom media, hade vart en sak. Men när det kommer från en person som pratar om inkludering­–men i själva verket har en trosbild som är exkluderande börjar jag ifrågesätta hens trovärdighet för den inkludering som hen bedriver.

Det ena kan dvs inte excitera med det andra? Så tex om jag hade valt att släppa en hudvårdslinje när mitt bloggfokus var mode, då hade det inte vart trovärdigt enligt denna person.

Det här var inte första gången jag hörde en kommentarer som denna, och inte den sista, men det här är inte en dagbok av människors exkluderande mind-farts utan en respons till min bloggkollega, Joanna och Yogagirl, Rachel Branthen.

Tidigare i veckan läste jag Joannas inlägg (här), om att hon varit på ett nätverksmiddag och fick frågan hur det är att vara träningsprofil som gillar smink och kläder . Idag läste jag ett inlägg där Metro lyfter att Rachel Branthen fått kommentarer att hon är mkt finare utan smink efter att ha publicerat en bild på sig själv i smink (här).

Till en början säger dessa kommentaren inget om personerna, vare sig vi pratar om hudvårdslinjens grundare, Joanna, vare sig hon tränar eller inte tränar och vad hon gör utöver det eller Yogagirl, med eller utan smink. Det säger däremot mkt om dem personerna som har dessa begränsade åsikter och att dem tar sig friheten att döma en person baserat deras smala världsbild. Sorry, but I’m not sorry. Det räcker nu.

Oavsett om du har ett yrke eller intresse som har med välmående att göra, betyder inte det att du inte kan tycka om ting som du finner vackert, smink eller kläder. En människa är inte bara ett intresse, en människa är inte bara en egenskap. Vi är så mkt mer! Och vare sig vi pratar om grundaren bakom hudvårdslinjen, Joanna eller Yogagirl så visar samtliga personer på att de är tre starka individer som har många intressen och som våga stå i sitt ljus och äga det.

Ur ett energimässigt perspektiv, vill jag vända på ämnet och nämna att personer som har dömande åsikter som yttrar sig i form av elaka kommentarer, avundsjuka eller svartsjuka är personer som inte har bemött sig själva helt. Med andra, de är personer som förnekar sig själva pga. deras begränsade bild av verkligheten har fått dem att tro att världen är svart eller vit.

Betyder det att jag inte kan intressera mig för märkeskläder för att jag är spirituell och meditations coach? Betyder det att jag måste gå omkring i kläder som matchar er trosbild för att ni ska kunna acceptera mig som en spirituell person/meditations coach? Det kommer inte att hända.

Betyder det att jag inte kan intressera mig för saker och ting som kanske anses vara ”ytliga”, bara för att du har en bristande bild på hur det är att leva inifrån och ut? Den här världen må vara dualistisk på många sätt, men det betyder inte att din verklighetsuppfattning behöver vara begränsad efter konstruerade fack.

Nästa gång du dömer någon, eller kastar svartsjuka eller avundsjuka omkring dig vill jag uppmana dig att stanna upp för en sekund. Det är något i dig själv som du behöver bemöta, titta på ur ett annat perspektiv. Avundsjuka och svartsjuka är en stark indikation om att du har en förminskad bild av dig själv (oavsett om du är medveten eller inte medveten om den), friktionen inom dig uppstår som en stark känsla (dvs svartsjuka och/eller avundsjuka) pga ditt inre försöker säga till dig: du kan också, du är också värd att förverkliga den delen i dig själv/ditt liv.  Men du behöver titta på det för att kunna transformera den låg vibrerade känslan till en högvibrerande känsla.

Frågor på det? Tveka inte på att ställa dem i kommentarerna nedan, all feedback är välkommen!

Igår fick jag äran att besöka Yasuragi, jag har inte varit där sedan ombyggnaden och hade faktiskt ingen om vad jag kunde vänta mig. Vi fick ett varmt välkomnande av deras Brand Manager, och välkomnade oss att andas ut genom att påbörja med en Tibetansk gong. Visste ni att Yasuragi betyder utandning på japanska?

En stund av stillhet, tar in moder sols värme och moder jords energi. Total närvaro, total tacksamhet.

Solnedgång över trädtopparna.

Ni förstår kanske varför detta är min favoritspa i Stockholm?

Detta utrymme är är verkligen en oas. då jag inte vill spoil upplevelsen kan jag endast rekommendera er att åka dit och se för er själva. Arkitekturen är helt fantastiskt, fem olika utrymmen men olika funktioner i ett och även om det var en del människor på plats så kändes det inte av. Det var verkligen en upplevelse att gå runt, se hur ljuder tedde sig från ena vinkeln till  den andra och hur alla arkitektonisk linjer levde i symbios.

Yasuragis nya resturang Sishoku är helt vegansk. Då mat påverkar klimatet har Yasuragi valt att endast hålla sig till vegansk alternativ och minska utbudet av kötträtter i de andra två resturangerna.

Okonomiyaki, en av mina personliga favoriter från middagen

Och efterrätten såklart, a no brainer for a sweet-tooth like me. Haha!

Vi hade äran att ha Yasuragis Brand Manager, resturang chef och Food & Beverage Manager sällskap under middagen. Jag som är en foodie och älskar att nörda in  mig på konceptuella perspektiv tyckte det var givande och lärorikt att få ställa frågor. Framför allt är jag mest imponerad över deras hållbarhetsarbete. Hur dem som företag ställer kvar på sina producenter och hur det i sin tur sätter en standard och även utbildar deras gäster. Att dem väljer att säga nej till producenter som inte kan rätta sig efter deras standard, för att dem värdesätter deras värderingar hela vägen in och hela vägen ut. Det visar verkligen på back-bone, karaktär och jag kan inte med ord förklara hur mkt jag uppskattar och värderar företag som lever det dem lär. Btw, alla deras managers och supervisors får gå en kurs i mindfulness. Tänk er att ha en chef som som är rustad och utbildad med den kompetensen?

Yasuragi, tack för en magisk och minnesvärd eftermiddag och kväll!

Tröja, här. Cykelbyxa, här. Boots, här. Väska, här.

Någon annan som har njutit av brittsommarn vi haft senaste veckan? Jag fastnade för cykelnbyxan under senare delen av sommaren, jag har försökt att maxa bara-ben-dagar innan vädret endast tillåter termobyxor och lager på lager.

Bootsen är helt klart höstens absoluta favoritskor, redig klack och supersköna. Och om du är som jag, dvs. föredrar komfort över allt så är dessa verkligen att rekommendera. Jag kan bära dem hela dagen utan att känna att jag har gått i klackar.

Under de senaste månaderna har vi sett hur ordet kroppshets framkommer ofta i media. SVT släppte även en serie där Mia Skäringer utforskar hur vi kan fokusera vår syn på våra kroppar.

Sedan dök den ena rubriken upp efter den andre, jag kunde inte ungdå att känna mig utanför debatten. Mest pga att jag inte kan relatera till denna hets. Hade den här debatten varit aktuell för 3-4 år sedan hade det vart en annan sak. Men inte idag.

Initialt tycker jag att vi borde lägga fokus på hur vi faktiskt mår, och jobba utifrån det istället för att försöka anpassa vårt yttre till en standard och norm som kommer utifrån. Samhället, media, varumärken och sociala medier vill sätta en norm på vad som är snyggt, vad som är trendigt, eller holistiskt som är den senaste buzzordet (utan att egentligen ha en övergripande bild på vad det faktiskt innebär). Även om du uppfyller alla kriterier på vad en snygg, hälsosam, trendig person är så betyder det inte att du mår bra i dig själv–eller är ett skvatt lycklig för den delen.

För c. tre år sedan kom jag till en punk där jag insåg att jag visste inte hur jag älskade mig själv på riktigt. Det är en sak att förstå på en kognitiv nivå ”att vi ska älska oss själva”, men att verkligen känna det i ditt hjärta är en annan. Att känna hur värdefull du är, på samma sätt som du kan uppleva hur dem känslorna växer i ditt hjärtparti när du tänker på någon som betyder mkt för dig. För att sedan leva i den känslan i dig själv.

Jag kan bara utgå från mig själv, min bakgrund, hur jag tacklats med viktfrågor och skönhetsideal till var jag befinner mig idag. När jag slutade titta utanför mig själv, fann jag alla svar inom mig. Det med hjälp av vägledning såklart, för ingen hade lärt mig hur jag faktiskt älskar mig själv på riktigt. Jag har pendlat hela mitt liv i vikt, och varit väldigt duktig på att dölja det med hjälp av kläder och diverse styling tips. Trots att jag hade tränat i många år har jag inte kunnat bibehålla en kontinuitet, just pga jag ville bli ”smal”. Motivationen var baserad i att uppnå ett yttre mål istället för att ta tag i det som klämde på riktigt.

Min morgonritual blev en del av min praktik efter 8-9 månader, fram till dess jobbade jag aktivt med det som kallas för ”skugga” i min linje av praktik. Morgonritualen var en handling av kärlek, motivationen bakom var att jag ville må bra. Jag var trött på den ständiga ångesten, jag ville inte gå igenom en till panikångestattack. Genom att skapa rutiner och ritualer som var baserad på att få mitt mående till det bättre började jag se ett skifte som sedan började mynna ut i hela mig och mitt liv. Efter någon månad började jag gå tillbaka till gymmet, jag tränade endast på helgerna och avrundade med att koppla av i bastun.

Jobba inifrån och ut

Låt oss inte glömma att varumärken och marknadsföring jobbar med att skapa behov. Ska vi vara helt krassa så kommer det alltid finnas en ny träning-, mat- och klädtrend. Blir ni inte trötta bara på att ens reflektera över den tanken?

Att jobba inifrån och ut för mig handlar om att ha mina värderingar som min kompass. Jag navigerar mig utifrån vem jag är, hur jag vill leva och verka i världen och låter det ta bana vägen för mig.

Applicera ritualer som bottnar i att det får dig att må bra på riktigt

Ritualer kan se annorlunda ut. Mina har utökats med tiden. Yoga och meditation är en daglig praktik. Jag promenerar näst intill dagligen också, och tycker om att styrketräna. Min hudrutin är en del av min ritual, och nu lär jag mig mer om kost och vad min kropp vill ha för att äta mer intuitivt och näringsrikt.

Träna för att det får dig att må bra, inte för att utöka styrka, muskler eller att du ska uppnå en tid. Släpp prestationen!

Om jag hade tränat för att se ut på visst sätt, bygga mer muskler osv så hade min kropp sett annurlunda ut. Sanningen är den att jag tycker inte om att svettas, jag tränar inte högintensivt. Jag behöver dricka en kanna kaffe och köra cardio för att få igång svettande. En typisk Vata dosha om vi ska prata ayorveda. Den kroppsformen jag har idag är en biprodukt. Jag är mer intresserad av mitt mående.

Tyvärr lever vi i en skev värld, när jag hade kommit till en punkt där jag ansågs vara ”smal” träffade jag en känd personlig tränare som sa ”Sara! Vad fin du har blivit, du har blivit så smal!”. Vad den här personen säger är att fin=smal. Tur att det inte är min PT! Jag ryggade tillbaka av hennes kommentar, jag blev paff men landade i att jag visste vem jag var och OM en person yttrar sig på det sättet till någon annan, säger det mer om hen. Jag log tillbaka till henne, sa tack och gick vidare.

Bara för att en person ä en certifierad PT, läkare eller vad som, betyder det inte att denna person lever utifrån sunda värderingar. Du behöver vara så pass medveten om dig själv, dina värderingar och våga stå i de värderingarna oavsett vad omvärlden försöker tala om för dig. Oavsett om den personen har en specifik certifikation. Kom igen, hur många av oss har inte haft lärare som vart riktiga stolpskott. Samma princip.

Jag vet vad min sanning är, jag är inte intresserad av att omge mig, min instagram-feed eller något annat för delen av energi som inte vibrerar på samma nivå. Vi kan bara se om vårt egna hus, och snubblar du över en person som kalibrerar på samma nivå så hoppas jag att du tar vara på dom.

Jag önskar vi var mer fokuserade på hur vi faktiskt mår, hur det mynnar ut i allt vi gör från micro- till macronivå. Jag önskar fler kunde se att det inte är hållbart att jaga ideal utanför oss själva, istället se värdet i det som redan bor inom dig. Ditt hjärta. Jag önskar fler personer värderade goda handlingar, det kan vara så enkelt som att le till en främmande människa. Att ge  någon din uppmärksamhet för en sekund och dela ditt leende. Du vet aldrig vad en annan människa går igenom, det leendet kan vara avgörande. Jag önskar fler personer kunde se att i grund och botten så finns det ingen skillnad mellan oss, att hur du behandlar andra och tilltalar andra är en reflektion av dina egna värderingar och dina inre monologer.

Jag varken identifierar mig, dvs varken min själ eller identitet med mitt yttre. Speciellt inte baserat på vad samhället säger om en utländsk kvinna från mellanöstern. Jag är inte min hudfärg, jag är inte min längd, jag är inte mängden kroppsfett eller muskler på min kropp. Det är min fysiska kostym. Jag, Sara, är så mkt mer. Det är du också, och jag hoppas att du en dag kan se det.

Vad tycker ni om debatten? Kan ni relatera? Kan ni inte relatera? Vill ni ändra på er situation och vet inte hur? Dela gärna med er hur ni upplever den här situationen och debatten som pågår. Kommentera nedan!