Efter några högintensiva bröllopsdagar i Småland är jag nu tillbaka i Stockholm. Under sommaren har jag low-key önskat en paus från att vara uppkopplad och sociala medier, jag fick den till slut. Kanske inte helt som jag kanske hade önskat mig, men med allt som pågått dessa dagar har det varken funnits ork eller energi till att plocka upp telefonen om det inte varit en nödvändighet.

Min bästa vän och hennes man, bygger ett tiny-house mitt ute i ingenstans utanför Växjö. Dem hade bestämt sig för att hålla vigseln i ett naturreservat, och bröllopsfesten där ute i ingenstans utanför Växjö där dem byggde på huset. Dem hade slagit rot där i början av sommaren, och som ni vet så har det varit en strålande sommar med flera dagar +30-grader.

Innan jag åkte ner hade vi bestämt att jag skulle bo med dem ute i partytältet. Ja. Partytält. Dem har byggt på sitt hem och bott i ett partytält hela sommaren. Planen var att sova där i två nätter för att sedan ansluta oss till resten av gästerna som bodde på ett B&B.  Första kvällen börjar med en kraftig storm, vi har inte ens hunnit sitta i 15 min innan vi står och håller i tältets stomme för att förhindra att hela tältet inte skulle lyfta. Efter en ordentlig skur, stormvindar, blixtar och åska kunde vi tillslut göra oss klara för att sova.

Dagen därpå var jag så sjuk att jag inte kunde hjälpa till, jag blev placerad under några träd vid sjön intill. Tänkt er förr i tiden när en person blev sjuk, och fick bo ensam i en stuga avskilt från dem andra så dem inte heller skulle bli sjuk. Check på den! Men eftersom jag var så sjuk kunde jag varken bidra med hjälp eller ens hålla ögonen öppna, så jag sov igenom hela dagen. Den natten, strax efter tre tiden vaknar jag i tältet av att det blåser kraftigt. Det åskar och en av tjejerna står och håller i tältet igen så vårt tak inte ska blåsa bort. Den här gången kunde vi inte stanna, den andra partytältet hade flugit iväg, så vi sprang ut i stormen och försökte rädda vad vi kunde. Packade det vi kunde och när det var tillräckligt lugnt, evakuerade vi.

Morgonen därpå åkte paret tillbaka till sitt hem och vad som var tänkt som plats för bröllopsfesten. Tältet var bortblåst och dem fick spendera dem kommande timmarna att plocka ihop deras liv som hade låg utspridd  på plätten. Meanwhile ligger jag och sover pga influensa.

Mkt annat hände längs med vägen, brudgummens släkt hade flugit hela vägen från Argentina för bröllopet och krockade med en älg på väg till Växjö. En älg! Inte direkt ett litet djur heller. Alla är oskadda, tack och lov. Det var så många turer, att när nästa slog var ingen förvånad. Det var bara att släppa taget om vad vi hade tänkt bröllopet skulle vara och låta det bli vad det ville vara. Det magiska är också hur alla bidrog och hjälpte till, och gemenskapen under dessa dagar.

Ceremonin var magisk, på så många sätt. Vi inledde med ett mantra från Kundaliniyoga, sedan fortsatte vi med meditation där respektive nära vän till brudparet fick hålla i en del av meditationen. Jag hade blivit ombedd att hålla i meditationen om elementet eld. Det var verkligen en ära att få stå, att hålla energin och vara delaktig. Visst brukar  energin vara hög på bröllop, men det här var något helt annat. Även om min influensa är borta känner jag mig fortfarande tilltuffsad och energimässigt bakis dagarna efter. Därför har det varit lite tyst här på min front.

Det finns mkt att ta med sig från dessa dagar, många lärdomar. En av dem uppenbara, som återbesöker mig personligen också är att det blir aldrig som du har tänkt dig, men det betyder inte att det blir dåligt. Det vackra sker när vi släpper taget om våra egna föreställningar om hur saker och ting ska vara  och låter det som är ämnat att ske få ta plats. Om en dörr stängs betyder det att en annan väntar på att bli öppnad. Livet händer inte mot dig, det händer för dig. Alltid. Tom när det känns som mörkast. Sist, men aldrig minst: det finns inget mäktigare kraft än kärlek.

Under helgen som varit har jag gått en meditationskurs, det har varit otroligt lärorikt och inspirerande på många plan. Jag går inte endast denna kurs för min egna skull, men också för att jag vill hjälpa andra som vill meditera. Snart kan ni anlita mig som meditations coach till en one-on-one eller leda en hel grupp!

Efter flera timmar av meditation ringde en tjejkompis och frågade om jag ville följa med på ett rave, jag älskar spontanitet och att testa nya saker. Även om musiken är inget jag lyssnar på, kanske förutom om jag skulle köra ett löppass så hoppade jag upp och begav mig ut.

Jag visste inte egentligen vad jag skulle förvänta mig, vare sig av platsen eller vädret. Tips: skippa vita skor om ni inte vill förstöra dem. Byxor med för den delen, hahaha!

Uppenbarligen fortsatte spontaniteten, mina vänner och jag skulle ta en pause och bestämde oss för att sätta oss uppe på ett litet berg. Jag tänkte att vi skulle gå upp en vanlig väg men helt plötslig började vi klättra. Om det är något som smugit med sig med åldern så är det höjdskräck. Precis när vi är nära kanten upp så fryser jag mig, och för en milli-sekund visste jag inte hur jag skulle ta mig upp. Min väns kusin som var en gentleman klättrade upp och tog mig hand upp. Lättnaden!

Efter ha kollat på Ainsley Eats The Streets kvällen innan (avsnitt Fez och Amaan), var jag jättesugen på smaker från mellanöstern. Jag var tom sugen på kyckling, vilket sker ytterst sällan och endast om det är tillagat på persiskt eller något av grannländernas vis. Riset var nog bland det bästa riset jag har ätit på länge, och även slagit en del persiska ställen. Nästa gång jag saknar Iran ska jag dit och beställa en skål ris och yogurt.

Ni förstår inte, och ni kommer inte förstå förens ni smakar deras baklava. Tips: Kungens Kebab i Skanstull! Jag förstår verkligen varför stället var packat, och med all rätt. Det var verkligen en fest för alla våra smaklökar.

På söndagen passade jag på att jobba och studera efter morgonens meditationskurs. Jag tycker om att sitta i hotell och jobba istället för co-working platser, titta på människor, bra utbud av mat och även möjlighet att sitta i solen om vädret tillåter.

Sedan avslutade jag dagen med att möta upp min vän Maya, vi tog en promenad runt djurgården och åt glass och pratade i timmar tills vi kom hem till henne och myste vidare på hennes soffa.

En helg i många härliga kontraster, en sak är säker att jag har verkligen laddat på, både med energi och nya intryck och glädjen av att ha så fina människor omkring mig.

T.G.I.F! Den här veckan har vart lugn, men samtidig inte. Mkt som börjar falla på plats inför hösten. Mer om det sen. Låt oss istället fokusera på nuet och fem sommar favoriter.

Som barn kände jag mig alltid annorlunda. inte bara för att mitt utseende skiljde sig från alla andra men även för en annan del, som jag inte kunde sätta ord på. Jag kände mer. Omgivningen tyckte jag var väldigt känslig, medan jag började någonstans acceptera att jag kanske bara var konstig då jag redan hade börjat bli mobbad vid det laget.

Under åldrarna 5-6 brukade jag ligga vaken om nätterna, jag lyssnade på Skönheten och odjurets kassettband i hopp om att somna. Istället låg jag vaken och tänkte på meningen med livet. varför är vi här? jag sökte svar till mina frågor som fick mig att känna mig ännu mer konstigare, just för att jag ville veta mer. Det var inte förens ett par år sedan när jag snubblade över termen ’Highly Sensitive Person’ som det började klarna för mig.

Även om vetenskapen har börjat skrapat på ytan av aspekter av personer med starka sjätte sinnen och konceptet om att vad HSP innebär, kunde jag hitta ett lugn att det fanns en förklaring till mina upplevelser. Det kunde vara så enkelt som att gå in i en butik, träffa främmande människor och bli översköljd men känslor som inte var mina. Fast upplevelsen var som att dem var mina. Försök att normalisera det här för en hormonell 16 åring tonåring.

Trots att jag kunde prata om dessa ämnen kände jag mig inte trygg i att jag skulle bli förstådd av andra. Klimatet som jag befann mig i då var inte mogen. Tack vare mina år i Los Angeles fick jag uppleva hur det är att bo i ett klimat där det finns en större acceptans till att prata om spiritualitet, ’empaths’ och indigobarn. Det hjälpte mig förstå mig själv bättre, och acceptera mig själv mer.

Vad är HSP?

Först och främst, HSP är inte ens sjukdom. Enligt forskaren Eelaine Aron är 15-20% av världens befolkning HSP. Biologer har funnit över 100 arter som har dessa drag. Dragen återspeglar en viss typ av överlevnadsstrategi. Hjärnan hos HSP fungerar egentligen lite annorlunda än andra.

 Här är en lista över några HSP-egenskaper:

1. Människor pekar på det. Du har fått höra hela ditt liv att du är för känslig, alltför känslomässig eller lätt för att gråta.

2. Du känner andras känslor. Tom innan den andre personen har sagt hur dem mår, vet du redan. Du kan gå in i ett rum och känna den generella vibben och plocka upp vibben i omgivningen.

3. Negativitet är överväldigande. Höga röster, konflikter och ilska kan bli näst intill fysisk jobbigt

4. Att vara i trånga platser överväldigar dig. Du gillar inte att vara i gallerior, sportevenemang, mässor eller andra offentliga platser med folkmassor. Du känner dig kvävd och alltför överväldigad, du vill inget annat än att gå därifrån.

5. Du undviker negativa mediebilder. Du tycker att det är extremt jobbigt att titta på eller läsa om tragiska nyhetshändelser eller se obehagliga bilder. Det tynger dig så mycket, du undviker att titta på dessa bilder så gott du kan.

6. Du ser med en gång om någon ljuger. Allt du gör du behöver göra är att kolla på personens ansikte eller lyssna på tonen av rösten och du vet med en gång om sanningen sägs eller inte.

7. Du tar på dig andras symptom. Om någon nära dig är sjuk kan du känna liknande symptom i din kropp.

8. Du är dumpningsplatsen för andras problem. Människor runt dig tycks gravitera mot dig och lossa all sin smärta och problem på dig. Eftersom du är en empatisk, känner du sig tvungen att hjälpa, till och med om det skadar dig.

9. Du känner ofta trötthet. Eftersom andra tar så mycket av dig känner du ofta av energi och extremt trött. Du kan till och med ha kronisk trötthetssyndrom.

10. Du har ett rikt inre liv. Du är mycket kreativ, fantasifull och kärleksfull. Du kan vara inblandad i konst eller andra kreativa sysslor. Du känner dig nära djur och tycker särskilt om ditt förhållande med dina husdjur.

11. Du är känslig för ljud och sensoriska känslor. Höga ljud eller plötsliga dramatiska rörelser kan skrämma dig. Du känner dig också överväldigad av starka ljus, grova tyger och starka lukter. Du märker också mycket subtila ljud, beröring och dofter.

12. Du hanterar din miljö. Du skapar din levnads- och arbetsmiljö för att tillgodose dina känslor. Du ordnar ditt schema och åtaganden för att undvika obehagliga, kaotiska eller alltför stimulerande situationer.

13. Du gillar inte narcissister. Du är särskilt störd av narcissister som sätter sig före andra hela tiden och inte är känsliga för andras känslor. Du kanske ens tror att det är något fel med dig eller att du har någon form av känslomässig störning.

14. Du kan nästan känna veckodagen. Varje dag i veckan har en specifik ”känsla” till den. Du märker när en onsdag känns som en lördag. Du känner dig särskilt tung i början av arbetsveckan. Även månader och årstider har en särskild känsla.

15. Du är en bra lyssnare. Människor berättar det hela tiden. Du lyssnar medvetet och känner dem rätta frågorna och kommentarer för att människor ska känna sig trygga och få dem att känna sig hörda.

 Det här låter mycket för en person som inte har dessa egenskaper, men för många andra inklusive mig, är detta en naturlig del av livet. Med tiden har jag lärt mig att hantera dessa egenskaper. Men för att kunna göra det, måste vi hedra dem också. Och om du inte är HSP, kanske du känner igen dessa egenskaper i någon du känner. Att förstå de olika skillnaderna kan göra oerhört för dig och dem.

Du förstår, HSP har fler antenner som gör att vi kan plocka upp mer. När vi ”plockar” upp på dessa energier och känslor, det är som vi känner dem själva.  Tänk dig att känna andra känslor, oavsett om det är glädje eller stress. Ja, det kan lämna en tömd. Genom att hedra din känslighet kan du lära dig att använda dessa egenskaper till din fördel. Det kan bli en kompass i livet som hjälper dig att gå vidare på nya sätt, och hjälpa dig att inte gå in i situationer som inte gagnar dig.

Top, Nelly Kjol H&M (liknande här),  Sneaker, Zara (liknande här). Scarf, Beck Söndergaard. Halsband, SysterP.

Efter ett år av bloggtystnad känns det otroligt roligt att vara tillbaka! Och på en ny plattform. Med det sagt, välkommen hit! Jag heter Sara Che, och jag har sett fram emot att starta det här kapitlet hos Metro Mode.

För er som inte känner till mig sedan tidigare kan jag berätta att jag började blogga för c. 4 år sedan, strax efter att jag flyttade tillbaka efter några år av studier och journalistjobb i Los Angeles. Instagram var inkörsporten, men bloggen tog sin egna form. Framförallt skapade bloggen ett utrymme för mig att få utrycka mig, båda i kläder, smink, hår, fotografi och ord. Om ni kollar tillbaka i mitt flöde så kan ni se att jag har gjort det ena och det andra. Blått hår, lila, för att inte glömma det platinablonda perioden. Och jag älskar att bloggen blev en plattform där jag kunde utveckla min kreativitet, en resa i att få lära känna mig själv bättre.

Och det är precis det jag vill nu dela med er, hur jag genom mina uttryck lärt känna mig själv bättre. Hur jag utforskar min värld, vare sig det är genom mat, musik, konst, inredning, mode eller genom vilken typ av information jag konsumerar – för att komma närmare kärnan. Min kärna.

Jag har under så många år känt en avskalad tonalitet när jag läst om mode, skönhet, träning osv. då jag upplevt att vi människor lever så mkt på ytan. All fokus på det yttre fick mig att känna en svält för en plats inom modebranschen som har en själ. Vi kan köpa världens finaste kläder, men kreativitet kommer endast inifrån. Kläder får gärna vara en förlängning av mig, men inte tvärtom. Jag tycker om att ha en hudvårdsrutin, men det betyder inte nödvändigtvis att jag vill se yngre ut – utan att jag har en ökad förståelse för min huds hälsa.

Jag kommer att beröra alla dessa ämnen, utifrån ett mkt djupare perspektiv. Jag vill bjuda in er till att reflektera och observera, i hopp om att vi ska kunna få nya insikter även om vi pratar om ämnen som anses vara ytliga.

En annan sak som jag älskar med detta yrke är att jag har fått möjligheten att träffa så många inspirerande kvinnor som banat sina egna vägar i områden som dem brinner för. Kvinnor som bryr sig om att göra en skillnad i världen och inte leva efter vad andra tycker och tänker. Kvinnor som står i sitt ljus och vågar leva sitt autentiska jag. Därför kommer det här inte vara en blogg som fokuserar på endast mig, jag vill bjuda in er till att få ta del av dessa inspirerade personer. Just denna feminina energi är något vi kommer återbesöka – många gånger!

Och när vi ändå är inne på territoriet kan jag berätta att jag älskar att beröra ämnen som kan anses vara kontroversiella, filosofiska, osv. Jag känner redan hur min inre skorpion gör kullerbyttor i skrivande stund av glädje för att beröra områden som jag tidigare inte har skrivit om på samma sätt. Enligt vetenskapliga termer tillhör jag en kategori som heter High Sensitive Person. Jag ser, hör, och känner allt annorlunda –  det är förstärkt, och oftast mer intensivt än resten av 80% av jordens befolkning som inte är HSP. Alltså kommer jag beröra ämnen som energier, jag kommer att prata om feminin energi vs. den maskulina energin, månen när det kommer till astrologiska aspekten som påverkar vårt känsloliv, samt hur vi kan jobba energier för att bättre förstå oss själva och andra.

Men mest av allt ser jag fram emot att lära känna er, varmt välkommen – jag hoppas du ska trivas.