Dag 1

Första dagen var känslosam. Många känslor kom upp, det var ångestladdat vilket intellektet ifrågasatte. Det gjorde mig frustrerad. Vart kommer dessa känslor ifrån? Och bottnar dem verkligen i en app?!

Eftersom jag är introspektiv person började självrannsakan, jag scannade känslorna, back-trackade dem och mina vanor. När jag var på väg att plocka upp telefonen av ren rutin för att slö-scrolla blev jag påmind. Det var paradoxalt, ångest blandat med lättnad.

Sedan flera månader tillbaka har jag kommit på mig själv betvivla hur jag använder sociala medier. Faktum är att i grunden är jag inte intresserad i vad andra gör. Spendera tid på att se vad andra människor gör och inte gör gjorde mig lite provocerad när jag egentligen kan spendera den tiden på att göra alla 12492148702480 miljoner saker som jag faktiskt VILL göra.

Nu behövde jag inte det, lättnaden hörrni!

Dag 2

När jag vaknade på söndagmorgon låg jag kvar i sängen. Mobilen låg på laddning bredvid sängen, istället för att plocka upp den låg jag kvar och drog mig en stund till innan jag gick upp för att påbörja min morgonrutin.

Vilken skillnad! Att få vara i min egna energi, utan intrång. Inga distraktioner. Inte för att någon har orsakat intrånget på mig, jag tillät det själv.

Jag spenderade större delen av dagen hemma hos en vän, helt plötsligt hör vi musik utanför. Vi ställer oss upp och går mot fönstret för att se vad som händer då möts av en fantastisk cykelkaravan susade förbi hennes våning på Odenplan. Föreställ er cyklar i alla möjliga former och varianter. Seniora cyklisters som väl som barn. Min första tanke var: vart la jag telefonen? I nästa sekund blir jag påmind,  jag stod kvar med min vän. Vi njöt av synen och jag landa i att jag behöver egentligen bara vara här och nu.

Senare på kvällen låg jag i sängen och läste en jätteinressant metafysisk bok från 1920-talet och somnar sittandes. Jag kommer inte ens ihåg när det hände senast, eller jo… när jag tänker efter, det var c. 6 år sedan när jag bodde i LA.

Dag 3

Andra dagen där sociala medier inte är en del av min morgon, vilken skillnad det gör! Att göra min morgonrutin utan att bli påverkad av bruset. Istället har jag kultiverat min egna energi, nästan som att bli inlindad i en kokong av kärlek och högt vibrerande energi.

Ångesten är borta, utredd. Det handlade aldrig om Instagrams frånvaro, snarare närvaro. Hur dess närvaro tog upp tid och energi som jag har kunnat förvalta på bättre sätt.

Jag saknar inte Instagram ett dugg, jag tycker det är skönt att ingen vet vad jag gör. Snubblade över ett avsnitt med Dr. Adam Alter där han pratar om sociala medier och skärmberoende. Han talar bland annat om hur de olika gränssnitten på sociala medier har utvecklats. Det hjälpte mig att kunna kartlägga mitt tidigare beteende i relation till psykologin bakom dessa gränssnitts uppbyggnad.

Det slår mig hur vår omgivning vill få vår uppmärksamhet, vare sig det är traditionell- eller digital media. Om vi inte besitter kunskap eller självinsikt är det så lätt att falla för dessa strategiska konstruktioners metoder som vill äga vår tid och uppmärksamhet.

Hur ser era vanor ut? Brukar ni plocka upp telefonen det första ni gör på morgonen, och kvällen innan ni lägger er? Har du någon gång reflekterar över hur du använder sociala medier, och varför?