Den första personen jag började tänka på när mynt halsbanden började poppa up överallt var min mormor. Jag fick tyvärr inte umgås med henne så mycket som jag önskar, vi bodde i olika världsdelar.

Något jag minns är hennes smycken, hon hade lager av halsband som hon alltid bar. Några av dem var klassiska persiska mynt halsband, ett smycke som går flera hundra år tillbaka.

Det är omöjligt att prata om myntsmycken och inte nämna persiska folkdräkter. Dem smyckade inte bara halsbanden med mynt, men även på folkdräkter och huvudbonader. Guldmyntet har en lång historia i vår kultur från när vi dukar upp för persiskt nyår (norouz), men även en rit i persiska bröllop som är lika förekommande nu som då. För att inte gör a detta till ytterligare avhandling (hahaha) håller jag mig kort om guldmyntets historia i persisk kultur.

Hamsa halsband, SysterP. Mynthalsband, Only (liknande här). Klocka, Kronaby.

Jag får ofta frågor kring mitt hamsahalsband, handen i den kortaste kedjan som tillverkas av svenska märket SysterP. Det är en favorit som jag alltid bär, har tom varit inne på att tatuera in symbolen. Mina smycken är amuletter, precis som mina tatueringar bär dem ett eget budskap och mening.

Precis som mynthalsbanden, även om det inte är min mormors gamla halsband så påminner det mig om henne, om hennes egenskaper, hennes liv, vilken stark och modig kvinna hon var, som aldrig satt hemma trots efter att hon hade fyllt 80 för hon hade annat kul för sig.